GAN. “Tänk att en sådan enastående konstnär inte var erkänd på sin tid och ofta levde i fattigdom,” skriver Anne Edelstam som har sett en aktuell utställning med verk av GAN i Stockholm.
Sjömanskompositioner – färgens dramatik och stadens dynamik av GAN
Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm.
Utställningen pågår till den 29 september
Jag lämnade de färgsprakande rhododendronbuskarna i Vasaparken i Stockholm för att besöka en liknande färgsprakande utställning med några av Gösta Adrian-Nilssons (1884 – 1965) målningar. Detta är dock inte en redovisning av hela hans konstnärskap utan snarare ”en glimt ur en konstnärs liv” som vd:n för museet, Dragana Kusoffsky Maksimovic, uttryckte sig.
När jag beskådar konstverken cirka ett sekel efter deras tillkomst, kan jag inte förstå varför de var så skandalomsusade och chockerande för dåtidens konstpublik och kritiker. Men kuratorn för denna fina utställning, Pedro Westerdahl, förklarar att Sjömanskompositioner på Gummesons konsthall i Stockholm, 1918, inte uppskattades av flera skäl. Framför allt var GAN med sitt säregna modernistiska måleri den i egentlig mening första svenska konstnären som ställde ut abstrakt måleri. Det var banbrytande nog för sin tid i ett inskränkt Stockholm.
Dessutom var GAN:s fascination för män och specifikt för matroser inte något accepterat i dåtidens homofoba samhälle. Homosexualitet var fortfarande förbjudet även om ”polisen ofta såg mellan fingrarna när det prasslades i buskarna invid Berns,” för att citera Pedro Westerdahl.
Visst kan man urskilja matroser med både böljande muskler och tatuerade armar, men jag kan inte finna några nakna kroppar eller vulgära poser. Snarare är matroserna inkapslade mellan olika tekniska motiv.
Visningen börjar i salen längst in med titeln ”Sjömanskompositioner”. Av de 17 som ställdes ut 1918 visas tio av GANs ursprungliga tavlor nu för första gången. Den abstrakta lite kubistiska stilen fascinerade GAN under hans Berlin-tid, strax innan han installerade sig i Stockholm i några år, innan han for vidare till Paris, 1920. Men utställningen fokuserar på Stockholmsåren 1916-1919.
GAN inspirerades bland annat av Vassily Kandinsky, Robert Delaunay och Fernand Léger vilka han sett i Berlin. Men nationalromantiken, med Bruno Liljefors, Carl Larsson och Anders Zorn i spetsen, var fortfarande stark i det svenska konstlivet vilket förmodligen var en bidragande faktor till kritiken mot GAN:s konstnärskap.
GAN var, utöver båtar, även fascinerad av teknik, automobiler, tåg och stadens förändring. Katarinahissen var ett av hans favoritmotiv. Den första målningen med hissen som motiv skapades redan 1903 och den visas i den innersta salen.
Men GAN skrev också. Det speglas i att ord och poem finns målade på vissa bilder och runt om på ramarna. Stadsskildringarna finns i huvudsak samlade på den översta våningen (några monumentalmålningar samt en skeppsmodell visas på nedre botten). Stadsmålningarna skiljer sig inte nämnvärt från de andra men det finns ett annorlunda kollage med GAN:s vänner, några akvareller och väldigt fina oljemålningar. Jag fastnade bland annat för en med utsikten från hans ateljé.
Tänk att en sådan enastående konstnär inte var erkänd på sin tid och ofta levde i fattigdom. Han målade då på rullgardinsväv han satte upp på pannå, eftersom det var billigare än en vanlig målarduk. Cirka 600–700 osålda oljemålningar hittades i hans ateljé efter hans bortgång. Varje tavla värderas numera till miljonbelopp hos auktionshusen. Utställningen pågår under hela sommaren, så passa på!
