FÖRGÄNGLIGHET. “På denna jord är sträckan från ond tanke till ond handling skrämmande kort”, skriver Melker Garay.
Tjutet skär genom luften. Det är kreaturet som skriker. Tyngt av ångest är det. Allt värker på dess sargade kropp. Svår är dess smärta. Ansträngt flämtar det efter luft. Den irrande blicken söker efter hjälp. Men ingen hjälp finns att få. Övergivet är det förtvivlade kreaturet. Bortglömt. Lämnat åt sitt hårda öde. För sant är att ingen finns där för att trösta det. Fråntaget hoppet har det blivit. Förebudet om det hemska fanns aldrig. Plötsligt var det bara inkastat i det stormande infernot. För ett inferno är det. Allt runt omkring djuret sliter i dess kropp så att dess lemmar förvrids. Vanställt har det blivit. Groteskt i hela sin olyckliga uppenbarelse. Med krampaktigt utspärrade ben och armar stirrar det skräckslaget upp mot den dånande himlen. Det vet att när som helst kan en blixt slå ner på den plats där det ligger. Kreaturet tänker att världen är orättvis och ond. Obegriplig är denna pinande tillvaro. Men en sak begriper det. Att på denna jord är sträckan från ond tanke till ond handling skrämmande kort.
Kreaturet orkar inte längre tänka. Det skakar, skälver och grinar om vartannat. Och det vet att snart är allt över. Likväl vill det hoppas på att det finns en räddning. Men inte för dess egen skull. Utan för de andras. De som befinner sig långt från infernot. De som ännu inte blivit offer för grymheten. De som inte känner till den smärta som bryter ner allt det man en gång trodde på. Ja, det önskar att de inte ska behöva uppleva vad det nu blir utsatt för. Men samtidigt vet kreaturet djupt inom sig att det är en lögn. De andra är också själva i stånd att begå det som är ont. Så är det. Så har det alltid varit. Så kommer det alltid att förbli. Det finns inget att hoppas på, tjuter kreaturet uppgivet i den häftiga stormen. Ögonblicket därefter sliter den kraftiga vinden med sig en buske full av taggar. Och än fler sår rivs upp på kreaturets redan hårt ansatta kropp. Det förstår att här finns ingen Gud eller ängel som kommer att ingripa. Här finns inte ens det onda. Här finns endast tillvarons ohyggliga meningslöshet. Så lyser himlen upp. En blixt skär genom luften. Och allt är slut när den träffar dess plågade hjärta.
melker.garay@opulens.se
