SPEKULATION. Jag är ganska säker på att Maurice Cattelan och andra konstnärer utnyttjar den absurda spekulation som pågår på konstmarknaden idag bara för att driva med rika köpare och att de skrattar hela vägen till banken, skriver Mathias Jansson.
En banan fasttejpad på väggen med silvertejp till priset av 120 000 dollar (cirka 1,1 miljoner kronor). Låter det som en spännande investering så får du skynda dig. De har nämligen en strykande åtgång. Två av de tre exemplaren såldes redan under de första dagarna av Art Basel som öppnade i början av december i Miami. Man kan bara geniförklara konstnären Maurizio Cattelan som ligger bakom detta bananverk.
Det går naturligtvis att diskutera det unika med en banan som konstnärligt objekt. Redan 1967 skapade popkonstnären Andy Warhol ett skivomslag för gruppen The Velvet Underground & Nico med en banan. Så en banan i konsten är inget nytt. Det går också att ifrågasätta om en dryg miljon svenska kronor är ett rimligt pris för en banan? Med tanke på att världens bananbestånd är hotat av en fruktad sjukdom och bananen riskerar att vara utrotad inom några decennier så är kanske 120 000 dollar inte så dyrt för att äga ett av de sista exemplaren av denna populära frukt (eller detta bär för att vara botaniskt korrekt).
En upptejpad banan kan också upplevas som provocerande, men det är inte heller något nytt i konsten. Redan 1973 skapade Natalia LL videoverket Consumer Art som visar modeller som äter bananer på olika erotiska sätt. Verket har visats under många år på Warszawas National Museum, men nu blåser nya kulturvindar i Polen och plötsligt tyckte man att videon var allt för provocerande och den togs bort ur utställningen, vilket ledde till en hel del protester och synpunkter på yttrandefrihet och konstnärlig frihet.
Nej, det geniala med Cattelans verk ligger inte i första hand i det konstnärliga uttrycket utan i det affärsmässiga konceptet. Låt oss säga att en klase med bananer och en rulle silvertejp kostar runt tio dollar, då blir vinsten 119 900 dollar, dvs en värdeökning med 11999 procent. Det är få ekonomiska investeringar som har en sådan god värdeökning. Man kan bara drömma om att de fonder man själv sparar i kommer att ha en sådan värdeökning.
Cattelans verk som heter Comedian är en form av ready-made. Marchel Duchamp porslinspissoar är annars världens mest kända ready-made. Duhamps verk har också en humoristisk titel: Fontän. Vad Duchamp köpte sin pissoar för vet jag inte, men jag har sett uppgifter om att auktionsvärdet idag ligger runt en och en halv till två miljoner dollar, så även här är det en mycket bra värdeökning på konstnärens investering. Nu har även Cattelan skapat ett konstverk i form av en toalett. Men ur ekonomisk synvinkel får verket betraktas som mindre lyckat. Skulpturen America består nämligen av en toalett i 18 karat guld, vilket gör att den ekonomiska vinsten vid försäljning måste blir begränsad i jämför med en banan med silvertejp.
Men varför köpa ett objekt när man kan tillverka det själv? Artist’s Shit från 1961 består av 90 konservburkar där innehållet består av, just det, den italienska konstnärens Piero Manzonis avföring. Ett medelvärde på de senaste årens auktionspriser ligger runt 100,000 euro per burk. Vilket inte är fy skam med tanke på tillverkningskostnaden. Det har ifrågasatts om det verkligen är konstnärens bajs i konservburkarna. Vissa hävdar att det bara är spackel, men även om spackel är lite dyrare att införskaffa så får man ändå räkna det som ett ekonomiskt framgångsrikt projekt.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Oavsett vad man tycker om Duchamps porslinspissoar och Manzonis konservburkar så är det ändå frågan om solida objekt. På ett spahotell i Sri Lanka kan man förstås köpa en efterrätt för 14,500 dollar, visserligen ingår en ädelsten, men det visar att det finns gott om människor som har väldigt mycket pengar som de konsumerar på allt möjligt onödigt och även på flyktiga upplevelser bara för att de kan.
Jag skulle säga att bananen i sig själv inte är verket i det här fallet utan att det istället utgörs av den konstnärliga process där Cattelan undersöker “kejsarens nya kläder”-syndromet i konstvärlden. Jag är ganska säker på att Maurice Cattelan och andra konstnärer utnyttjar den absurda spekulation som pågår på konstmarknaden idag bara för att driva med rika köpare och att de skrattar hela vägen till banken. Genialt är det iallafall: En banan uppsatt med silvertejp på en vägg för 120 000 dollar, förlåt, jag ser att priset nu har stigit till 150 000 dollar.
info@opulens.se
