SKUGGVÄRLDAR. Medicin, hälsa och sjukdom går som en röd tråd genom konstnärsduon Goldin+Sennebys konstnärskap. En annan sida av deras konst handlar om ekonomi och finansvärldens outgrundliga skuggvärldar och dunkla drivkrafter, skriver Paulina Sokolow.
Det hänger en målning i en av salarna i Gemälde Galerie i Berlin. En ovanligt anonym museibyggnad, i alla fall för att härbärgera en sådan förnämlig konstsamling. Bland Hieronymus Boschs monstruösa dockskåpstablåer och venetianarna Mantegnas och Bellinis solkyssta renässanslandskap, hittar jag Lucas Cranach den äldres “Ungdomens springbrunn” från 1546. Målningens centrum utgörs av en kallgrå simbassäng, eller snarare en grund damm i vilken kvinnor plaskar runt. Någon sköljer sitt utsläppta hår, en annan ligger utsträckt som en vilande Venus vid poolkanten medan andra ömsint stryker och tvättar varandra. Från bildens vänstra sida, så som bilden är tänkt att läsas, kliver åldrade påklädda kvinnor ner från ekipage eller burna på mäns ryggar. De kläs av och kliver i och ju mer högerut i bilden ögat vandrar, desto yngre blir kropparna. Längst ut är kvinnorna unga, de får nya kläder och vänslas med ynglingar.
Det är en bisarr skildring och trots att det skiljer många sekel mellan min och Lucas Cranachs tid, kan jag inte låta bli att tänka att konstnären måste skämta. ”Minns döden”, men med en erotisk twist på kvinnors bekostnad och voyeurens hugnad. Tanken på att få skölja sin kropp i en rymlig källa, doppa den i ett elixir för läkning och förtrollad föryngring är evig. När Cranach målar Ungdomens källa, 1547, är han 74 år. En aktningsvärd ålder i tiden och med färskt minne av hur den så kallade ”engelska svetten” skördat tusentals liv i saxiska städer på några få veckor bara drygt ett decennium tidigare.
Jag och Cranachs bassäng möts igen några år senare, nu på ett galleri i Stockholm som en del av en större installation av den svenska konstnärsduon Goldin+Senneby, “Insurgency of Life”. Mitt i gallerirummet står en verklig bassäng, med samma form och proportioner som i målningen. Men där finns inget vatten, utan istället ser jag en sorts klibbigt vitt, molnliknande nät. Mögel? Vad är det för ungdomskälla som fyllts med symbolen för förfall och sjukdom? Det visar sig att det inte är vilket mögel som helst, utan Isaria sinclairii, nyckelingrediensen och det verksamma ämnet i en medicin som ska hämma fortskridandet av MS, multipel skleros, marknadsförd av läkemedelsbolaget Novartis. Svampen, som växer under jorden, har en lång historia visar det sig och används bland annat som just ungdomselixir i det gamla Kina. Nu ligger den där och trådar sig i utställningsbassängen.
Medicin, hälsa och sjukdom går som en röd tråd genom konstnärsduon Goldin+Sennebys konstnärskap. Det är Simon Goldin och Jakob Senneby, som började att arbeta tillsammans för snart arton år sedan. En annan, eventuellt en mer känd sida av deras konst handlar om ekonomi och finansvärldens outgrundliga skuggvärldar och dunkla drivkrafter. Snarare än att redogöra för sina avslöjanden eller peka ut dem, agerar de systemmanipulatörer. De tar sig ljudlöst in i systemen med systemets egna medel och rubbar dem, om än så lite. För ett par år sedan, när de bjöds in att curera en utställning på Moderna Museet, med titeln Manipulera världen, var deras eget bidrag att låta pengarna från varje inträdesbiljett användas i en blankingattack mot ett företag på börsen. I ett annat, mer omdiskuterat verk, “Evig anställning”, planeras anslaget för produktionen att investeras på börsen och att utkomsten bekostar en evig anställning för någon vid ett nybyggt stationshus vid Västra länken i Göteborg. Jag skulle vilja beskriva deras konstnärskap som en lekfull och samtidigt thrillerartad jakt med syftet att ringa in den tunna kontaktytan där mänsklig dödlighet och sårbarhet kopplar upp sig mot det globala kapitalistiska systemet. Var slutar jag och var börjar mitt kött och blod, all potentiell information inuti mig att omsättas till likvida medel? Follow the money.
Med pandemin upplever vi också för första gången inte bara hur våra biologiska kroppar angrips, utan hela nationers demokratiska kropp är under attack.
På golvet i samma gallerirum ligger utspridda små ställningar, byggda av lego, på hjul på vilka sitter monterade mobiltelefoner i en ständigt vippande mekanism. Aha! Ytterligare en bugg i systemet. Vi bär numera alltid våra telefoner nära hjärtat och våra rörelser registreras inte bara i det fysiska rummet, utan även i våra kroppar. Mitt hälsotillstånd är inte min ensak. Någon därute – kanske min egen uppdragsgivare eller mitt försäkringsbolag? – samlar in data som kan vändas emot mig. Såvida inte det finns någon eller något som simulerar rörelserna åt mig och samlar in rörelseimpulser som kan bättra på data kring min fysik!
Med pandemin upplever vi också för första gången inte bara hur våra biologiska kroppar angrips, utan hela nationers demokratiska kropp är under attack. Vaccinet binder oss samman i flera lager. Det land som lyckats bäst med att vaccinera sin befolkning är Israel. En stor del av befolkningen har redan hunnit få sin tredje spruta medan vi i Sverige knappt påbörjat första vändan med våra mor- och farföräldrar. Soft power, mjuk makt, gör nu att allas ögon vänds mot det lilla, högteknologiska landet i Mellanöstern. Häromdagen besökte danska hälsoministern Mette Fredriksen Benyamin Netanyahu för att undersöka möjligheten att medfinansiera en ny vaccinfabrik i den sömniga byn Yeruham. Passar som hand i handske för den korruptionsanklagade Netanyahu att ta emot statsbesök i rollen som stormakt inom läkemedel mitt i en valrörelse. Då blir bristen på vaccin-leveranserna till de ockuperade områdena en liten detalj att bortse ifrån. Mette Fredriksen är inte ensam om att ställa sig först i kön när de tilldelade doserna inte räcker till: Andra officiella intressenter är Indien (Narendra Modi), Brasilien (Jair Bolsonaro) och Bahrain (Prins Salman Hamad Al Khalifa). Här gäller det att visa handlingskraft och ”Denmark first”.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Bland de företag som slåss om kakan återfinns Novartis, vars succéingrediens jag står och betraktar i Cranachs bassäng. Isaria sinclairii. Jag läser i katalogtexten till Goldin+Sennebys utställningen att funghi inte bara betyder svamp, utan också utgör basen för ordet fungibilitet: (fungibility) – utbytbarhet, egenskapen att vara utbytbar mot en annan av samma slag. Fungibla föremål saknar särskiljande kännetecken av betydelse, de är icke-individuella. Mynt och sedlar, bortett från samlarobjekt, är till exempel fungibla, liksom de flesta massproducerade föremål och många livsmedel. Termen är från början juridisk.
Ett annat ord som varit aktuellt är immunitet. Inte heller det har medicinskt ursprung. När läkemedelsföretag beskriver sjukdomar, är språket genomsyrat av krigsretorik. Att ”immunförsvaret blivit invaderat”. Alla som lever med MS har fått höra det. Åtta procent är i krig med sig själva. Historien om studiet av multipel skleros avslöjar något ännu mer intressant i språket: ordet kommer från juridiken och politiken, med rötter i det antika Rom om någon med ett visst ämbete som har statusen att stå över lagen.
Lucas Cranach är mest känd som predikanten, prästen och reformatorn Martin Luthers porträttör och nära vän. Ett av hans mest berömda citat lyder ”Allt som människor företar sig här världen, har gjorts av hopp”. Kanske är målningen inte så särskilt satirisk ändå?
paulina.sokolow@opulens.se
