KONST. Nyligen upptäcktes en märklig monolit i ett ökenområde i USA. Handlar det om ett fall för Arkiv X eller är det fråga om konst? Mathias Jansson försöker reda ut begreppen.
Mitt i ett otillgängligt ökenområde i Utah står den. En drygt 3 meter hög stålmonolit. Osökt kommer man att tänka på inledningen av Stanley Kubricks film ”2001: A Space Odyssey” där den svarta monoliten landar i ett ökenlandskap bland en grupp förhistoriska apor. Nätet spekulerar vilt om vad det kan vara. Vem har ställt den där? Vem har gjort den och varför hemlighåller man den exakta platsen? Det skulle kunna vara inledningen på ett avsnitt av Arkiv X eller en lektion i konsthistoria.
John McCracken, den amerikanska minimalisten som avled 2011, har lyfts fram som en kandidat för denna öken-installation. Hans enfärgade skulpturer av plywood och fiberglas som ser ut som plankor och som brukar vara drygt 2.5 meter höga passar in på Utah-signalementet. Han har även gjort bredare skulpturer som ser ut som boxar på högkant där han använt sig av rostfri metall. Visserligen har det dementerats av hans gallerist att det skulle vara ett verk av McCracken, men att det är en minimalisk installation kan vi nog vara överens om. Minimalismen kännetecknas av just det enkla. Man använder enkla geometriska former när man gör skulpturer och målar tavlor. Ofta använder man bara en färg på skulpturen eller ett fåtal färgfält på en tavla. För varför ska man krångla till det? Konst är väl i grunden färg och form?
Och varför ska man blanda olika material eller slösa på material? Det var kanske så Sol LeWitt resonerade när han gjorde sina vita kuber. Varför bygga en hel solid kub när det räcker med att man bygger den ram som kuben består av? Materialkostnaden blir ju betydligt lägre och besökarna förstår ju ändå att det är en kub. Robert Morris med andra minimalister funderade på att om man använder speglar eller rostfritt stål för att skapa den geometriska formen så kommer den nästan inte att synas alls. Mer minimalt kan det väl inte bli?
Att måla minimalistiska tavlor som bara består av ett par färgfält med olika färger är visserligen sparsmakat, men man borde kunna göra det ännu enklare, tänkte Jo Baer när han skapade verket Primary Light Group: Red, Green, Blue. Verket består av tre svarta tavelramar med vita dukar. Alla vet som bekant att vitt ljus innehåller alla färger, se bara när solljuset bryts i ett prisma och skapar en regnbåge. Det räcker väl då att besökaren använder sin fantasi för att se färgerna i det vita, varför ägna tid åt att måla dem på duken? För en minimalist är enfärgade enkla former i enkla material helt rätt, så kan en monolit i Utahs öken vara något annat än ett minimalistiskt konstverk? Det hade onekligen varit intressant om det hela visade sig vara en PR-kupp för en minimalistisk utställning på ett museum.
MATHIAS JANSSONinfo@opulens.se
