BILDSTORM. En skulptur i gips av Frederik V har stulits från Kunstakademiet i Köpenhamn och sänkts i en kanal i närheten. Ivo Holmqvist begrundar nyare och tidigare attentat mot statyer.
På många skulpturer av egyptiska faraoner saknas näsorna, avslagna i religiöst nit av ivriga ikonoklaster. Man kunde hoppas att sådant bildstormande hörde till det längst förflutna, men icke. För en hel del år sedan sågade en provokatör i nattens mörker av huvudet på Den lille havfrue, den vackra skulpturen på Langelinie som Carlsberg-bryggaren Jacobsen beställde och vars drag dansösen Ellen Price satt modell för. Den situationistiska konstnären och poeten Jørgen Nash tog på sig skulden men det är tveksamt om det var han som höll i bågfilen eller skärbrännaren. Huvudet är hursomhelst tillbaka sedan länge, till glädje för turisthorderna (det är dock glest mellan dem just nu). Så kan hon fortsätta göra som i H C Andersens saga där hon sitter ”i Maaneskin og seer de store Skibe, som seile forbi…”
Men nu rapporterar Berlingske Tidende om ett nytt konstattentat i Kongens By. En skulptur i gips av Frederik V stals från Kunstakademiet vars grundare han var, och kastades i kanalen. Nu är den uppfiskad, men förstås totalförstörd. En radikal grupp elever och lärare på Akademiet såg kungen som symbol för kolonialt förtryck. Och för all del, under hans tid blomstrade det danska Vestindisk Compagnie, enligt gruppen under svårartad kolonial utsugning. Men samme kung sitter fortfarande tryggt kvar på sin häst på fransmannen Salys ryttarstaty inne på Amalienborg, Oå Kongens Nytorv inte långt därifrån rider Christian V fortsatt på statyn han själv beställde, den som kallas Hesten. Den var från början gjuten i bly och benen tycktes vika sig under den omfångsrike regentens tyngd, men sedan länge är den omgjuten i brons och varje vår dansar nykläckta studenter runt den. Både Strindberg, i en tidningsartikel som trycktes om i Tal till svenska nationen, och Jolo, i Kungens Köpenhamn, har skrivit roligt om den saken.
Stolta kungastatyer finns också i vår huvudstad. Om två av dem i Kungsträdgården finns en gammal slitstark sentens: den ena är en hjälte omgiven av krukor, den andra en kruka omgiven av hjältar. Skulptören J. P. Molin, mest bekant för sin Fontän (den allra första svenska boken illustrerad med fotografier var ett album om den), satte runt basen på sin Karl XII fyra kanoner som mest liknar urnor och som var erövrade från den ryska ärkefienden. Bengt Fogelbergs staty av Karl XIII, bror till Gustav III och därmed farbror till Gustav IV Adolf, har fyra lejon på sin bas. Inga vandaler har ännu gett sig på dem, till skillnad mot lokalpatrioterna som i ovist nit slog sönder Zlatan i Malmö.
”I synnerhet under sina senare år var Frederik begiven på dryckenskap och utsvävningar” påstår Wikipedia. Men ett slag var han nära att väljas till svensk kung, påhejad av dalkarlar. Hans hustru Louise från England lärde sig snabbt danska, något som även senare utländska medlemmar av danska kungahuset klokt nog gjort. Deras dotter Sofia Magdalena blev bortgift med Gustav III, och de var alltså föräldrar till den blivande Gustav IV. Samtiden skvallrade om hur han kom till och C A Ehrensvärd ritade en skabrös bild om det, men det var kanske mest illvilligt förtal. När han avsatts och gått i landsflykt släpptes ikonoklasterna lösa. Karl XIV Johan befallde småsint att alla porträtt på företrädaren skulle förstöras: utplåna minnet – damnatio memoriae (men några klarade sig). I jämförelse med den bildstormen är den aktuella danska en mild västanfläkt.
ivo.holmqvist@opulens.se
