Är det möss i små installationer vi vill ha eller det totala konstverket à la Banksys senaste installation, hotellet i Betlehem, frågar sig Clemens Altgård.
I en mycket välskriven och tänkvärd artikel skrev Ida Thunström häromdagen om gatukonst i miniatyrformat. Under rubriken Gatukonst för vår längtan efter det lågmälda tar hon upp verk av kollektivet AnonyMouse och konstaterar att det trots lekfullheten i att gestalta en liten musvärld samtidigt tycks saknas en uttalad vilja att utmana. Hon sätter där fingret på den svagaste punkten i dessa om- och uppskrivna gatuinstallationer, som enligt min åsikt också har drag av insmickrande kitsch.
Därifrån går så mina tankar till en helt annan sorts gatukonst, nämligen Banksys, som sannerligen aldrig upphört att utmana, även om Banksy idag är ett namn med stjärnstatus. Det är måhända en djupt orättvis jämförelse, men samtidigt tycker jag att den ändå kan vara relevant när det gäller att diskutera innehåll och ambitionsnivå och vad gatukonst kan användas till.
Talar vi om verkshöjd, det vill säga ett verks originalitet, individualitet och dess självständighet, så hamnar de små mushusen i Malmö på en avsevärt lägre nivå än åtskillig annan gatukonst. Då inte minst sådan som görs i Banksys anda. Men det har givetvis inget med den bokstavliga höjden på de respektive verken att göra eller vilka resurser som finns att tillgå. Redan tidigt, när de ekonomiska medlen sannolikt var så gott som obefintliga, lyckades Banksy skapa gatukonst som var både originell och tankeväckande, därtill nästan alltid med ett politiskt och utmanande budskap. Under senare år har emellertid Banksy, genom framgångarna i konstvärlden, haft betydande ekonomiska resurser och därmed kunnat utföra spektakulära verk på olika platser världen över.
Om vi ser på Banksys senaste projekt The Walled off Hotel i den palestinska staden Betlehem så är det ett intressant exempel på vad gatukonst också kan vara. Där vidgas begreppet till att omfatta ett helt hus, ett riktigt hotell, som enligt uppgift tog ett år att göra om till en fullt fungerande totalinstallation, och dess placering är på en synnerligen obekväm plats, nämligen alldeles invid den mur som separerar Israel och den ockuperade Västbanken. Världens värsta eller sämsta utsikt, nämligen mot muren, utlovas.
Hotellet är frukten av ett samarbete mellan Banksy-teamet och en palestinsk entreprenör och de driver det tillsammans. Det fungerar som ett vanligt hotell men med flera olika prisklasser, från lågbudget till det exklusiva. Vad alla gäster får uppleva är Banksys konst som bland annat finns i form av över tjugo nya originalverk på bottenvåningen. Men hotellet är i sig ett totalverk i stil med Dismaland från 2015. Lägg därtill att hotellet inhyser en museal utställning om muren och att besökarna således också får en politisk historielektion.
Som sagt kan det ses som en djupt orättvis betraktelse att ställa några små gulliga mushus mot ett fullskaligt hotell som är en totalinstallation i gaturummet. Men väl att märka så har även mushusen fått internationell uppmärksamhet. Det finns verkligen något i själva idén med lågmälda miniatyrer som attraherar. Det är förstås en helt annan sorts dragningskraft som Banksys hotell utövar.
Även Banksys hotell kan det finnas anledning att fundera kritiskt kring. Till exempel publicerade The Independent den 8 mars ett reportage där lokala palestinska invändningar mot projektet framfördes. Inte alla är glada över att den förhatliga muren görs till ett slags turistattraktion. Men det är en annan diskussion, som det kan finnas anledning att återkomma till.
clemens.altgard@opulens.se
