UTSTÄLLNING. “Drömmen blev aldrig verklighet, men han tog sig istället dit med hjälp av fantasin och konsten, vilket kan vara ett nog så bra sätt att resa”, skriver Lena Andersson. Arne Isacsson är akvarellmålaren som är känd för sina berg och ljusa landskap. Han var också en av idébärarna till att starta Nordiska akvarellmuseet i Skärhamn. Nu hyllar museet honom i en omfattande utställning.
I sina målningar fångade Isacsson det Bohuslänska landskapet i skiftande, ljusa färger. Han var väl medveten om ljusets transparens och Bohuslän var ett ofta förekommande motiv. Ändå skiljer sig varje målning åt, för Isacsson visste hur man varierar sig med små, men effektfulla medel.
Arne Isacsson lyfte akvarelltekniken till en självständig konstart, och det var det klassiska akvarellmåleriet som han oftast arbetade med, men han var öppen för nya tankesätt och att experimentera. De äldsta målningarna på utställningen kommer från mitten av 1960-talet och de senaste gjordes under det sista levnadsåret 2010.
Eftersom Isacsson hade fyllt 100 år i år och han är att tacka för Nordiska akvarellmuseets tillblivelse vill man genom jubileumsutställningen hylla honom, både som konstnär, författare och pedagog. Utställningen pågår under hela sommaren och avslutas den tredje september.
Isacsson var med i Nordiska akvarellsällskapet, som kontaktade flera kommuner i Norden och frågade om de var intresserade av att skapa ett akvarellmuseum. Det var viktigt att få till ett museum som kunde tillvarata akvareller på rätt sätt gällande temperatur, ljus och så vidare. Att museet skulle ligga vid vattnet ansågs också betydelsefullt.
Många kommuner var intresserade, men valet av just Tjörn berodde på flera faktorer. Läget vid vattnet var säkert en viktig del av att valet föll på Skärhamn och att museet kunde invigas där år 2 000.
Arne Isacsson grundade Gerlesborgsskolan i Bohuslän, som hade en filial i Stockholm. En av hans elever var Lars Lerin, som även han medverkar i en separat utställning på Nordiska akvarellmuseet: Åtta konstnärer – ur museets samlingar och som tillsammans med utställningen om Arne Isacsson är en hyllning till akvarellkonsten. De åtta ska också symbolisera museets arbete med akvarellen som verktyg för samtidskonsten. En del av dem målar traditionellt, andra mer gränsöverskridande.
Akvarellmuseet visar tre filmer, som gör att man kommer Arne Isacssons person närmare. Jag får intrycket att Isacsson var en bestämd och kunnig yrkesman som samtidigt var respektingivande och rak i sin kritik till eleverna.
Han har inspirerat flera konstnärsgenerationer och hade en unik kunskap att lära ut. I essän Avvikelser från ämnet, skriver Lars Lerin: ”Hans föreläsningar och bildvisningar var konsthistoriska äventyr genom tid och rum”.
Det var först efter att Arne Isacsson slutat att undervisa som flera av de bästa verken tillkom. Han blev en konstens vetenskapsman som var intresserad av materialen och verktygen som användes i skapandet.
Efter en länge tids forskning och experimenterande med olika material lyckades han att utveckla en särskild teknik som kallas akvarellmonotypi och som går ut på att färgen appliceras på ett mycket tunt papper med hård yta av den sort som förr i tiden användes i biblar. Ett pappersark läggs ovanpå och pressas ut med händerna över den våta färgen. När sedan det översta pappret lyfts bort har ett avtryck lämnats. Även andra tekniker som Isacsson kom på ledde till nya ord: Pigmentbitare, pigmentanhopare och pigmentfördelare är några exempel.
Allt gick inte att använda, men Isacsson hade svårt att slänga de verk som kasserats. Han samlade dem på hög och beklagade sig lite för sin fru över att han inte hade mer plats att samla på.
Isacsson hade en dröm om att resa med Transsibiriska järnvägen. Drömmen blev aldrig verklighet, men han tog sig istället dit med hjälp av fantasin och konsten, vilket kan vara ett nog så bra sätt att resa.
I serien Transsibiriska järnvägen syns ett antal minimalistiska bilder med kollage och stora, rena bildytor. Med hjälp av ljuset och streck kan man urskilja och fantisera om tågspår och landskap. Genom dessa verk tydliggör Isacsson sin tekniska skicklighet och blick för detaljer.