UTSTÄLLNING. Anne Edelstam har sett en omfattande utställning, på Prins Eugens Waldemarsudde med verk av Ernst Josephson. Hon finner att konstnärens mångsidighet och skicklighet är imponerande.
Ernst Josephson – Konst, poesi och musik
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm
Visas i Galleriet t o m den 11 februari 2024
Prins Eugens Waldemarsudde, i Stockholm, visar denna höst en monografisk utställning med Ernst Josephson (1851 – 1906). Hans verk har inte visats på över tjugo år. Denna utställning vidgar våra vyer när det gäller den kände konstnärens begåvning.
Det är en temautställning och i det första rummet bekantas vi med bland annat hans judiska, musikaliska familj.
Musiken kommer även för Ernst att betyda väldigt mycket och han själv musicerade och komponerade. Några tonarter kan besökaren lyssna på i det bortersta rummet i utställningslokalerna.
Vissa målningar hänvisar också till musiken:
”Vad jag älskar forsen! Den tonar oavbrutet som skönaste musik: jag hör ständigt nya melodier och märkvärdiga ackorder; det är den nordiska naturens orkester, där Näcken spelar första fiol. Musik, du hörselns gudom! Du har droppat fram ur naturens växlande låt: ur havets larm, ur bäckens klang, ur vindens sång, ur skogens sus, ur fågelns sirliga drill!” (Ernst Josephson till Axel Borg, 1884).
”Näcken”, även kallad ”Strömkarlen”, blev omstridd och utskrattad när den först visades. Men prins Eugen tyckte annorlunda och, sin samtid till trots, köpte han verket och till och med lät målningen infällas i väggen i salongen på Waldemarsudde. Där finns den alltjämt.
Den mytomspunna ”Näcken” kom dock till efter att Ernst Josephson gjort sig ett namn som porträttmålare samt genom sin enastående teknik i återskapandet av äldre konstnärers stilmedel. Han lyckades fånga Rembrandts fantastiska förmåga att skilja ljus från mörker och därtill sätta en egen prägel.
Under sina resor till kontinenten, kopierade och studerade han ihärdigt Velázquez, Tizian och Rafael.
Dessa intressanta studier i olja hänger vackert i det större rummet sida vid sida med realistiska porträtt av vänner och kollegor. De blev så pass uppskattade att han fick många beställningar vilket gjorde att han kunde fortsätta sitt måleri även om han stundvis levde under väldigt prekära omständigheter.
Skickligheten till trots, föredrar jag hans ihärdiga, nästan otåliga penseldrag och varma palett som i målningen med de spanska smederna och hans smått röriga och humoristiska societetsskildringar.
Även hans bibliska motiv David och Saul är ett verk som skiljer sig ifrån de andra i denna helhetsutställning.
Demonerna hann dock i kapp honom under en tid i Bretagne då han ägnade sig åt spiritism. Detta tycks ha lett honom ut på hal is för han fick en psykos, kunde inte måla längre utan ägnade sig mer och mer åt att ”tala med de döda”. Till slut hamnade han på sjukhus i Uppsala.
Teckningarna och målningarna från den tiden, talar sitt tydliga språk. De skiljer sig anmärkningsvärt från hans tidigare alster.
Han verkar ha svävat ut i en fantasivärld där mörker och hallucinationer tar sig olika uttryck men där det även kan skönjas ljusglimtar.
Det var kanske detta ljus som eventuellt förde honom tillbaka till verkligheten igen. Mitt i förödelsen fanns dock humorn kvar vilket visar sig i en serie lustiga och satiriska teckningar.
Men det var återigen musiken och därtill poesin som lyfte upp honom ur dimmorna och som också avslutar denna utställning.
Ernst Josephsons konst är traditionell samtidigt som den framstår som ständigt aktuell i en trasslig värld där mörker och ljus samsas i en evig dans.
Låt er således dras in i konstens varma famn och hänföras av Ernst Josephsons skapelser!
