FINLAND. I dag den 6 december är det Finlands självständighetsdag. Rolf Karlman berättar om Akseli Gallen-Kallela, framförallt känd som det finska och karelska nationaleposet Kalevalas målare.
Konstnärsvännerna Anders Zorn, Albert Engström och Akseli Gallen-Kallela gjorde sommaren 1905 en äventyrlig seglats i svenska, åländska, finska och estniska vatten. Denna seglats finns beskriven bland annat i Albert Engströms biografi över Zorn. Engström och Zorn hade lovat komma till Helsingfors för att tacka för en utmärkelse. De hade tillsammans med den ukrainske konstnären Ilja Repin (en nyckelfigur i den ryska realismen) blivit valda till hedersledamöter i finländska konstnärsgillet.
Zorn var en god seglare, navigatör och upptågsmakare och han startade sin resa med ”Mejt” i Stockholm. Han var också en befälhavare med auktoritet.
Ålands och Åbolands skärgård passerades innan man ankrade upp i Åbo. Där studerades slottet och museet.
Färden fortsatte sedan mot Hangö och Helsingfors utan missöden. I gästhamnen i Helsingfors mötte finska konstnärsvänner bland annat. Akseli Gallen-Kallela. Den sistnämnda var en sällsynt mångsidig konstnär. Han var känd för sina målningar och sin grafik men han formgav även ryor, keramik och möbler.
Han blev världskänd genom sin målning med Kalevalamotiv ”Lemminkäinens moder” från 1897 som är ett av de allra bäst kända finska konstverken. Han hade fått uppdraget att förnya Kalevala-illustrationerna tack vare segern i en tävling.
Akseli Gallen-Kallela föddes som Axel Gallén i Björneborg (fi. Pori) 1865. Han började på målarskola när han var 14-år. Han utvecklades till kosmopolit i konstnärskretsar i Berlin, där han umgicks med Edvard Munch och August Strindberg. I Paris blev han nära vän med den norske målaren Carl Dørnberger. Denne skrev i sin dagbok ”Finnen kom till Paris som 19-åring och han var helt oförberedd”.
De två blivande stormännen fann varsin själsfrände och kom att dela bostad, studera och rumla runt i det sena 1800-talets Paris. Dessutom var de förälskade i samma kvinna, Salome. Henne fick Gallén ”ärva” som Dörnberger Åbo uttryckte saken.
När Gallén hade tröttnat på livet i Paris återvände han till Finland. Han gav sig iväg till Karelen på jakt efter det äktfinska och det genuina. I början av 1900-talet förfinskade han sitt namn. När han skulle illustrera Kalevala reste han på en kombinerad bröllops- och studieresa ånyo till Karelen för bakgrundsstudier. Han studerade folket, deras kläder, levnadsvanor, rökpörten med mera. Även om han gjorde andra kända verk blev han framförallt känd som det finska och karelska nationaleposet Kalevalas målare. I samband med världsutställningen i Paris år 1900 utförde han kupolmålning med Kalevalamotiv för den finska paviljongen.
Som firad konstnär umgicks Akseli Gallen-Kallela med dåtida kändisar som den tidigare nämnde Ilja Repin och författaren Maxim Gorkij. Han målade bland annat ett porträtt av denne ryska revolutionens stora författare då denne under en period vistades i Helsingfors. Andra vänner var Jean Sibelius, som han också målade och Eino Leino och, som nämnts, de svenska storheterna Anders Zorn och Albert Engström. Han engagerade sig också politiskt som motståndare till förryskningen av Finland.
Akseli Gallen-Kallela avled under en vistelse i Stockholm på Hotell Reisen 1931 i lunginflammation. I sitt äktenskap med Mary Slöör fick han tre barn, Marjatta, Kirsti och Jorma. Marjatta avled vid späd ålder och Jorma stupade i vinterkriget 1939. Akseli Gallen-Kallelas gravvård återfinns tillsammans med andra av nationens stormän på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.
info@opulens.se
