AI-KONST. Ida Thunström reflekterar över hur AI kan komma att påverka kulturlivet. Och hoppas på en irrationell kulturrevolution när det gäller skapandet av konstnärliga värden.
Det återkommande argumentet, att det inte finns någon ”själ” i AI-genererade bilder, är både för simpelt och för dramatiskt på samma gång.
Ett centralt problem med AI
Många anser att ett centralt problem med AI-genererade bilder är, att något som för konsten är avgörande kan gå förlorat. Utgångspunkten är avsaknaden av en outtalad, intim förbindelse som ska uppstå mellan människa och hens konstnärliga verktyg, tar död på något som för konstens väsen är livsavgörande.
Visst kan det ligga något i det, men som argument mot teknisk utveckling är det närapå anakronistiskt. Eller, i alla fall generations-narcissistiskt. Historielöshet tenderar att leda till missförstånd. Eller mindre välgrundade tolkningar.
Analoga perspektiv
Därför är det en betryggande tanke att AI-revolutionen sker medan det fortfarande finns människor med icke-digitala uppväxter, som kan se på saken med perspektiv. Att vi finns, som minns hur livet såg ut i den analoga forntiden.
Och vi kan gå ännu längre tillbaka. Fotografiets utveckling och snabba framfart i slutet av 1800-talet blev till en existentiell kris för dåtidens bildkonstnärer. Det var dessutom en turbulent tid rent politiskt, och Europa var på många sätt ett samhälle i splittring. Men sönderfall kan leda till förändring och utveckling.
När man inte förstår tillvaron behöver man konst ännu mer, för att få lite tröst mitt i allt kaos. Och det kan till och med underlätta att ha nya verktyg för att uttrycka dessa nya känslor. Fotografiets födelse var alltså en kris, men en kris som förde med sig oanade möjligheter. Med lite tur gör utvecklingen av AI något liknande.
Digital fotografi
”Ju dyrare kamera, desto bättre bilder” brukade man säga när digitalkamerorna kom ut i butikerna, men så ser det inte riktigt ut längre. Förr eller senare blir nya tekniska uppfinningar till allmängods. Först när riktigt bra bildkvalitet blev mer lättillgänglig, och medvetna estetiska val fick en mer avgörande roll, föddes nästa steg i revolutionen inom det digitala fotografiet som konstform.
Det var inte längre fråga om att ”flest pixlar vinner”, och man kunde börja använda sig av mediets olika inneboende nivåer för att skapa nyanser i uttrycket. Den tekniska kvaliteten i sig fick en identitet. Jag är övertygad om att alla konstnärliga medier når denna punkt förr eller senare. Även AI-genererade bilder.
Vad väntar i framtiden?
Alla kan inte vara tekniska virtuoser som Salvador Dali. Det krävs en hel del mjukvarukompetens för att göra en övertygande hitte-på-bild i till exempel Photoshop. Men i stort sett alla kan idag lägga ett förskönande filter på sin mobiltelefon, eller varför inte ett par kaninöron.
Så vad händer då i framtiden när alla kommer att kunna realisera sina visioner och idéer på en bild med bara ett par knapptryckningar? Eller rentav, med hjälp av AI, kunna generera fram själva visionerna?
Jag tror att det är här den faktiska oron för AI-konst föds. Inte i att någon icke-kännade entitet skulle kunna analysera fram ”konst”, utan att vem som helst av oss människor kan bli fri att göra det. Varför är tanken så skrämmande, att alla skulle kunna göra ”konst”? Vad är det vi är så rädda ska gå förlorat? Vi konstnärer håller hårt på vår exklusivitet, men det begreppets koppling till konst är egentligen bara en fråga för konstmarknaden.
Men visst gläder det mig att vi som samhälle kan komma att tvingas ta det här med konstbegreppet på allvar. Bortom alla floskler och eteriska formuleringar; vad är det egentligen för speciellt som bara konst kan ge oss?
En irrationell kulturrevolution
Kommer samhället nu äntligen inse att det är livsavgörande med mänsklig ofullkomlighet, att enbart analytiskt tänkande inte nödvändigtvis kan skapa nyskapande poesi? Jag hoppas på en irrationell kulturrevolution. En kommande guldålder för det förnuftsvidriga, oberäkneliga och känslomässigt labila.
Som skärmsläckarbild på min mobiltelefon har jag katter+tåg+allmän apokalyps i en fin AI-animerad mix. Vad bra, tack! Då kan jag ägna mig åt att göra andra bilder. Sådana som går bortom algoritmerna. Jag kan fokusera på att utveckla personliga, konstnärliga metoder som är bättre lämpade för att materialisera svåråtkomliga delar av det mänskliga tillståndet.
Det handlar i slutänden om enkel resursmaximering.
ida.thunstrom@opulens.se
