DESIGN. “I en tid då teknik lanseras som livsstilsprylar och den verkliga funktionen hamnar ur fokus är Bonk tvetydiga humorister som sätter fokus på allt trams och onödigt i elektronikväg”, skriver Jesper Nordström.
Vackra människor med vackra jobb. Starka muskler och blonda män. Martin Timell som väckelsepräst och Ernst Kirchsteiger som moralfilosof. Att den skandinaviska designen nästan har övertoner av etik har länge varit närmast en truism. Det romantiska konstnärsbegreppet med outsidern i vindsvåningen är en historisk parentes. Idag uppstår inget större tumult om en “fri” konstnär även snickrar möbler eller formger tvättmedelspaket. Bild som bild.
Finska Bonk Business lanserar sig själva som ett företag som gör obrukbar design. Objekt som ser ut att kunna bringa lycka (“om jag bara hade den där prylen skulle mitt liv fullkomnas …”) men som i själva verket är obrukbara. Formen följer funktionen, ropades det i modernistleden, men om det inte finns någon funktion hos den pryl som lanseras – exempelvis en “abstrakt scooter” – flyttas fokus till det rent utseendemässiga. Formen som det utseendemässiga presenteras i blir huvudsaken och gör det möjligt att tala om konsten som ren retorik utan innehåll. Gör tankeexperimentet att en text inte innehåller något, utan är som en ren parad av stilfigurer, klichéer, jargong!
Bonks upphovsmän har givetvis författat en floskelfylld policyförklaring som verkligen måste gå under etiketten “corporate bullshit”.
Bonks teknologi är emellertid inte hemelektronik i stil med stereoanläggningar eller kylskåp, utan snarare ett slags typiskt maskulina maskiner vars utseende rör sig i gränslandet mellan retrofuturism och medveten antidesign, och den marknadsförs ofta till just män, på ett sätt som anknyter till stereotyper om manlighet, till exempel genom annonser med yppiga blondiner som åmar sig, lite som i tyska biltidningar, där det inte ens går att göra reklam för en fläktrem utan att visa kvinnohud.
Bonk är så att säga ett företag som är solitt och vilar på gamla genuina traditioner, ett företag som hyllar gammal fin strävsamhet. Övertolkning? Tja, undertecknad kan i samband med Bonk inte låta bli att tänka på IKEA, företaget som inkarnerar den nordiska strävsamheten i kombination med en närmast religiös mission: att bringa lycka och skönhet. Bonks maskiner har också ställts ut på hälso- och skönhetsmässor.
Maskinen Raba Hiff: Dr Yes finner koordinater för ett existerande svart hål i rymden och gör sedan så att patientens egna kroppsöppningar och tarmsystem vidgas, ett slags mentalhygienisk sköljning med hjälp av kosmos. Skrämmande nära det flum som lanseras inom new age-rörelsen.
Bonk har till och med skapat en historia kring sitt företag, där den ekonomiska grundbulten är ansjovisolja, som man på 1800-talet upptäckte kunde alstra energi. Detta är inte taget ur luften. I det viktorianska England undersökte man på allvar om det gick att utvinna hushållsgas ur överskott av ruttnande sill. Bonk Business styrka är att de ligger kusligt nära verkligheten, likt ett första april-skämt i lokalpressen som förenar det nästan sannolika med det absurda.
Då bildspråket i Bonks reklam ofta är smetigt och soldränkt som i en Jehovas Vittnen-skrift löper associationsbanorna i många riktningar. Tankarna går kanske i första hand till TV-shops tveksamma bantningsmaskiner, alla dessa batteridrivna vibrationsbälten och annat trams som skall göra oss slimmade och vackra utan ett rejält pass i motionsslingan. En röd tråd i moderniteten har varit att vi ska hitta en ”Jakobs stege” till lycka och hälsa, men tyvärr det finns inga maskiner som ger ett sexpack eller en smal midja utan att faktiskt svettas.
När man betraktar det nordiska kynnet på en mer generell nivå tänker man kanske att lycka och lust måste vara meningsfulla för att inte bli syndiga. Den högst reella Bauhausskolan producerade pedagogiska leksaker som skulle lära små barn skönhet och hantverkets lycka. Bonk har givetvis också en pedagogik på programmet. I fantasimuseet kan barnen få ett eget stämpelkort och prova på att göra fina maskiner, allt övervakat av Doktor Lithium.
Det är nästan som om de parodierade kickoff-/spa-/retreat-cirkusen när de påminner om att lunch inte ingår, men att de å andra sidan inte fakturerar nedsvalda muttrar. Besökaren erbjuds också att gå på en upptäcktsvandring och se spännande historiska moment som vittnar om Bonks tradition. På sin vandring kan man se så fantastiska saker som spaningstornet för elektromagnetiska ballonger, minnesmärket över ”Ansjoviskraftens Seger” och Centraldimsugarens (sic!) lämningar. Just spaningstornet är viktigt eftersom det fyller funktionen att hålla reda på väderballonger som drivs av en slags strålar som utvinns genom att konvertera norrsken till van Gogh-energi. Pierre Bonk insåg att detta slingrande, måleriska ljus innehöll en konstnärlig kraft. Det finns helt enkelt ingen gräns på det absurda.
Men i vilken genre eller stil ska man sortera in Bonk? Inte pop, då de trots allt har en tankeudd och djupare innehåll. När Warhol – ständigt denne Warhol – presenterade soppburkar gjorde han det i en slags avsiktslös tristess och verkade inte mena något annat än att just presentera soppburkar.
Vad vill Bonk? Att vi skall bli asketiska hippies och göra oss oberoende av materiella ting? Eller att vi faktiskt skall bejaka den bekvämlighet som teknologin kan ge oss? Att säga en sak och mena precis tvärtom är den enklaste formen av ironi, men genom det lustbetonade sätt som deras maskiner marknadsförs på – genom sex och vackra färger – blir man nästan förförd. Alvar Gullichsen, den ledande konstnären inom “rörelsen”, kallar sig givetvis VD, och företaget har sponsrat kulturevenemang. Gullichsen beklagade sig också i en intervju över att folk tog deras kosmiska terapimaskiner för konstverk.
I en tid då teknik lanseras som livsstilsprylar och den verkliga funktionen hamnar ur fokus är Bonk tvetydiga humorister som sätter fokus på allt trams och onödigt i elektronikväg. Maskiner har i vårt överkultiverade samhälle tappat sina basala funktioner, såsom att hjälpa oss med skörden eller bygga hus. Det är produkter som bygger på drömmar, visioner och önskningar. Samtidigt är den internationellt erkända samtidskonsten oftare uppbyggd på idéer, visioner och värderingar än gamla hederliga hantverkstraditioner. Konsten har blivit lika konceptuell och upp-i-det-blå som marknadsföring och business. Ur den vaga gränsen utvinner Bonk sin unika humor.
jesper.nordstrom@opulens.se
