VÄRLDEN. Begreppet “The Great Reset” (den stora återställaren) diskuteras allt mer när samhällsdebatten skymtar slutet på Coronapandemin. Det kommer från artiklar, videor, webbseminarier, poddsändningar och en bok som grundaren till Världsekonomiskt forum WEF Klaus Schwab skrivit med ekonomen och konsulten Thierry Malleret. Begreppet står redan i centrum för ett flertal konspirationsteorier om läkemedelsindustrin, automatisering, invandring, hur demokratin ska överspelas eller uppsluka FN. Beroende på om den ses från höger eller vänster är den uttryck för hur en extrem nyliberalism eller postmodernism vill behärska världen.
Språket i boken är svårgenomträngligt och vagt. Den skriver om ”historiska vägskäl”, ”målstyrda samhällen”, ”samarbetslösningar”, ”viktiga intressenter”, ”hållbarhet” och ”solidaritet”. Vessleord som kan skruvas till många olika betydelser och verka mer underbyggda än de är.
Boken är en Coronaversion av det som Världsekonomiskt forum lyft tidigare. Snarare än en konspiratorisk text är det ett finger i luften för att se vart det blåser i världssamfundet.
Det sägs att Covid-19 kommer förändra allt, fast snarare är världens riktning oförändrad. Även före Covid-19 fördes samma tanke som i The Great Reset fram ”att öka BNP garanterar inte förbättrad levnadsstandard och socialt välbefinnande”. Det stämmer inte historiskt då ekonomins kaka som helhet blir större och kommer fler till godo när resurserna används bättre och smartare.
Västvärldens ledarskap sneglar ännu med skräckblandad förtjusning på Kina, med vad som uppfattas vara en kontroll av ekonomin och samhället med stora multinationella företag som är kopplade till statsmakten. Kinas exempel har kommit på sned genom att ett andra kallt krig blivit mer framträdande. Kina har dock varit duktigt på att hantera investeringens morot och rädslans piska för att vända de första intrycken av att pandemin skulle bli en kris för dess ledarskap.
Världsekonomin utgår fortfarande att medel från stimulansplaner kommer att stärka återhämtningen och att centralbankerna hjälper till en starkare återhämtning genom att sänka räntorna och öka likviditeten. I ekonomier dopade av hög likviditet och låga räntor växer de strukturella obalanserna.
Det är inte nedväxt som återställarna söker, men en styrd tillväxt som ska uppfylla mycket olika mål, och där inte avvägningar görs. Tydliga åtgärder som bekämpande av malaria och TBC eller stöd till familjeplanering försvinner när de ställs mot välfinansierade och allomfattande problemställningar. Processer som är energikrävande för världssamfundet, som återupplivandet av världshandelsorganisationen WTO, finns inte med bland åtgärderna. Framgångarna vid millennieskiftet berodde på att många fattigare länder hade en hög tillväxt då, särskilt Kina, vilket gav mer resurser till allt. En friare handel gav dem möjligheten att växa.
Återhämtningen ska skapa gröna jobb, stoppa klimatförändringarna, samt utjämna sociala och etniska skillnader, även om dessa mål kan vara oförenliga. Komplexiteten, och därmed risken för misslyckande, stiger. Det inte minst då de politiska beslutsfattarnas fokus på säkerhet har förstärkt allmänhetens rädsla och osäkerhet.
Det som länge har saknats, även före Covid-19, har varit en rimlig produktivitetsökning. En driftig ekonomi måste öka det genomsnittliga belopp som varje arbetare producerar under en given tid, så att den bättre kan understödja medborgarnas materiella välbefinnande. Det innebär att stödja nya sektorer och tekniker för att hjälpa dem att komma igång. Det betyder också att vara beredd att ta bort stöd från föråldrade eller improduktiva företag. Detta står i skarp kontrast till den senaste politiken, som betonar tillhandahållandet av rikliga billiga krediter för bevara företag, gamla såväl som hypade i den nya ekonomin.
Konspirationer är tilltalande då de säger att någonstans finns det någon som har överblick på läget, en gedigen plan och medlen att genomföra den. Verkligheten är snarare präglad av små och stora misstag, brist på kunskap och resurser, eller aktörer som tar ut varandra.
Förvånansvärt lite är planerat, utan beslutas på stället. Det är inte så mycket en globalistisk agenda som driver på som gamla lösningar som söker nya problem. Nationella politiker lyfter gärna upp svåra frågor på internationell nivå för att slippa lösa dem själva.
En viktig del av problemet är just att “den stora återställningen” innebär en fortsättning av den försiktighetskultur som fått genomslag inom både politik och affärsliv. För att få andra resultat behövs experiment och nytänkande.
info@opulens.se
