DIKTATUR. I boken ”Den dolda handen. Hur Kinas kommunistiska parti underminerar västliga demokratier och omformar världen” har författarna filosofen Clive Hamilton och sinologen Mareike Ohlberg försökt att koppla ett helhetsgrepp över hur Kina och KKP hanterar främst sina utländska intressen i en globaliserad värld.
Clive Hamilton & Mareike Ohlberg
Daidalos 2020, 517.s
När Samuel P. Huntington talade om civilisationernas kamp i sin essä med samma namn var den kinesiska kulturen redan ett av de runt sju exempel, beroende hur man räknar, han lyfte fram.
Hans tes har stöts och blöts sedan han skrev essän och jag är inte helt övertygad att vi i den offentliga debatten har kommit mycket närmare någon konsensus.
Pandemin som under förra året till stora delar stannade världen på grund av utbrottet av covid-19 i Wuhan, har satt världens relation till Kina och Kinas kommunistiska parti (KKP) i blixtbelysning.
I boken ”Den dolda handen. Hur Kinas kommunistiska parti underminerar västliga demokratier och omformar världen” har författarna filosofen Clive Hamilton och sinologen Mareike Ohlberg försökt att koppla ett helhetsgrepp över hur Kina och KKP hanterar främst sina utländska intressen i en globaliserad värld.
Även ett land som Sverige har drabbats, den svenska medborgaren Gui Minhai har varken setts eller hörts sedan 2018.
Författaren och bokförläggaren dömdes till tio års fängelse år 2020. Frågan om hans fångenskap har kommit upp ett antal gånger, ur KKP:s synvinkel är saken utagerad. Till saken hör att Gui Minhai skulle publicera boken ”Xi Jinping och hans älskarinnor”, något som verkligen retat partiet och i synnerhet Xi Jingping. Fallet nämns kort i boken.
När man diskuterar Kina, skall man har klart för sig att det är Xi Jingping, ordförande över KKP tillika president över Kina sedan 2013 och när det gäller makt antagligen världens mäktigaste nu levande politiker, som bestämmer. Under Xi Jingpings tid vid makten har tonen skärpts mot allt som kan tänka sig hota Kinas och partiets intressen både internt och internationellt.
I boken som är en av de mer informativa böcker som har skrivits om ämnet, visar författarna på en rad områden vilket egentligt inflytande som KKP har i världen och det är en skrämmande läsning. Att försöka minska detta inflytande över elnätet, intellektuella rättigheter (IP) och råvaror kommer att bli svårt.
Med exempel efter exempel visar författarna vilket ekonomiskt och intellektuellt inflytande som KKP har över västvärlden och dess olika institutioner, där hela institutioner har köpts av kinesiska intressen. Trovärdigheten är hög när det gäller vilka exempel författarna tar upp och hur löjligt omedvetna den ekonomiska eliten i väst har varit under många år.
Länder som USA, Kanada, Australien, UK med flera har varit många gånger mycket naiva hur de har hanterat den här frågan om omfattningen av det kinesiska inflytandet.
Författarna tar upp exempel efter exempel där regeringar och intressegrupper har övertygats om Kinas legitima åtgärder, kraven på motprestationer har varit låga från västerländska intressenter.
KKP:s inflytande är både ekonomiskt och strategiskt.
Samarbetena med många västerländska forskare och utvecklare av programvara är även en viktig faktor för KKP och något man arbetar med för att bli världsledande inom IT. Till detta kan vi addera ren form av spioneri och cyberhacking vars spår indirekt och direkt leder till Kina, något som ökat markant under de senaste åren.
Universitet efter universitet har långtgående samarbeten med kinesiska intressen, och i slutändan även med KKP:s säkerhetsorganisationer som aktivt sökt nya kunskapsområden att utvecklas inom. KKP:s digitala strategi har varit klar. Det är en kinesisk framtid som väntar, en kinesisk framtid med allt vad det innebär av digital kontroll över befolkningen. Något som hongkongborna helt klart har känt av under de senaste åren.
Det är ingen överdrift att kalla fastlandskina för en av de mest övervakade områdena i världen, och speciellt i storstäderna. Denna utpräglade övervakningspolitik är beordrad och omhuldad från högsta ort i partiet.
I KKP:s politiska retorik finns alltid faran med överlöpare, dissidenter och läxan från Sovjetunionens fall. Något som präglat Xi Jingpings tid i makten är den inneboende rädslan att KKP skall förlora sin legitimitet och på sätt störtas.
Inget pris är för högt när det gäller KKP:s dominans internt och internationellt. Korruptionen som är ett ständigt återkommande problem inom partiet har under Xi Jingpings era blivit officiellt högprioriterat. De många avslöjandena och rättegångarna talar sitt tydliga språk och är ett enkelt sätt att bli av med politiska rivaler till presidenten.
Som det står på en riktig affisch med en bild på Xi Jingping från 2014:” Avgör helt frågan om korruption, flugor så som tigrar måste slås ned”.
”Belt and road- initiative” (BRI), ett projekt med över 70 deltagande länder, är en av världens mest omfattande infrastrukturprojekt där Kina ger en hjälpande hand till utvecklingsländer och andra intressenter för att skapa stora infrastrukturprojekt.
Det är inte enbart på grund av godhet som de utförs, i slutändan handlar det om att Kina skall ha kontrollen över både hamnar, andra typer av infrastruktur och råvaror i länderna i fråga. Något som länder som Malaysia och Kenya upptäckte den hårda vägen. Mombasa, Kenyas största hamn, blev kinesiskägt när de inte kunde betala av de lån som behövdes för utbyggnaderna, för att ta ett exempel.
Jag ser få öppningar för att andra länder kommer att ha både viljan och kraften att kunna bryta detta inflytande på en kort sikt. Trots det hotande demografiska problem som det gamla ett barns-politiken har inneburit för landet kommer KKP:s vara ovilliga att släppa kontrollen.
global@opulens.se Fotograf: Jessika Ahlström
