EKONOMI. “Vi måste ta bort alla dessa subventioner någon gång – annars kommer vi att få en zombieekonomi” – Carl Bildt, medordförande för tankesmedjan ECFR.
Covid-19 är ett hårt slag. I skrivande stund beräknas 111 miljoner människor smittats och 2,46 miljoner dött.
Ekonomer talade i början av pandemin om att det skulle bli den största ekonomiska krisen sedan den stora depressionen på 1930-talet. BNP-statistik för tredje kvartalet 2020 visar dock på en stark återhämtning. Exempelvis var tillväxten i Tyskland 8,2 procent jämfört med andra kvartalet och i Frankrike låg den på 18,2 procent. Det är nästan hela bortfallet från Corona.
Företagskonkurserna i EU minskade med i genomsnitt 25% under 2020. Utan statliga ingripanden för att hålla företagen flytande, med miljarder euro i statsstödda lån och lönebidrag, skulle de snarare ha fördubblats, enligt en studie från forskningsinstitutionen National Bureau of Economic Research NBER.
Stödet har visserligen förhindrat en stigande arbetslöshet, men dess omfattning riskerar att öka antalet zombieföretag. Centralbankernas samarbetsorgan Bank of International Settlements definierar dessa som “ett företag som är minst 10 år gammalt, börsnoterat och har räntekostnader som överstiger företagets resultat före räntor och skatter”.
BIS uppskattning visar att när andelen zombieföretag ökar med en procent i en ekonomi, minskar produktivitetstillväxten med cirka 0,3 procentenheter. De snedvrider investeringarna och bromsar förnyelsen, så dessa företag kan bidra till att Världsbanken nyligen beskrev 20-talet som “ett förlorat decennium” av stillastående ekonomi.
De flesta av de europeiska regeringarna planerade att avsluta företagsstödet i höstas och räknade med att coronaviruset skulle vara under kontroll. Men en andra våg av fall har fyllt sjukhusen, följt av nya varianter av viruset, vilket lett till förlängningar av bidragen. När en tredje våg av Covid-19 slår till, och EU:s medlemsstater har svårt att samarbeta kring vaccin och åtgärder för att bekämpa pandemin, riskerar ekonomin att sjunka än mer.
Ökningen av zombieföretagen, att statsbudgetar går med stora underskott även i högkonjunkturer och svaga produktivitetsökningar i näringslivet var problem i Europa redan före pandemin. Konsumenterna i världens största ekonomier har samlat på sig 2,9 biljoner dollar i extra besparingar under nedstängningen, en enorm mängd likvida medel som kan få till en kraftfull återhämtning, enligt nyhetsbyrån Bloomberg.
Inflationen och tillväxten är dock inte låga på grund av ett överskott av besparingar, utan av alltför hög skuldsättning som upprätthåller överkapaciteten i ekonomin med låga räntor och hög likviditet. Småspararna vet inte vad de ska spara i, inget tycks ge avkastning.
Sällan har optimismen på de finansiella marknaderna varit så stor som nu. På börserna avlöser toppnoteringarna varandra, samtidigt som allt ifrån bostäder till högriskobligationer fortsätter att stiga i värde. Tillväxten i världsekonomin förväntas bli på 4% under 2021, så att ekonomin är återställd till läget före pandemin i slutet av 2022. Detta förutsätter en oöverträffad skuldsättning och tillgångsköp av centralbankerna.
Det är en fråga om ”toxisk positivitet” i ekonomin. När man är toxiskt positiv försöker man vara glad och positiv även om man egentligen mår dåligt. Man vill även att andra ständigt ska ha samma positiva fasad. Annars riskerar ju bubblan att spricka.
Negativa räntor är en enorm överföring av förmögenheter från besparingar och reallöner till staten och de skuldsatta. Det blir en skatt på realism. Om räntan, priset på pengar, är noll idag så måste alla vinster ligga i framtiden. Ekonomin blir därmed beroende av skuld- och tillgångsbubblor. Politiken blir beroende av att finansiera stigande utgifter med billiga lån, och upplever att reformer inte behövs.
Framtidens löften bygger dock på samtidens framgångar, och vi förväntar oss nu extremt höga kurser på våra aktier, ständigt stigande priser på våra fastigheter och utdelningar av allt högre vinster.
Det värsta som kan hända är inte en krasch, utan att dagens läge normaliseras. Det innebär en svag och K-formad återhämtning, där vissa sektorer återhämtar sig snabbt (techbolagen, sektorer med ett högt mervärde) och en majoritet (små- och medelstora företag, egenföretagare) inte återhämtar sig. Pandemin permanentas i ekonomin.
Forskaren Jessica Mead vid Swansea University finner i en studie att de som psykologiskt klarat påfrestningarna under Covid-19 var de som var beredda på att livet kommer med svårigheter klarade stressen och isoleringen bättre än de som inte gjorde det. Det kan vara en vägledning både ur pandemikrisen såväl som skuldkrisen.
info@opulens.se
