DEMOKRATI. Det har talats länge om ett “Demokratiernas Förbund” som kan påverka världspolitiken. Kan det vara så att 2021 kommer att bli året då det kommer att bildas?
I år har Storbritannien ordförandeskapet för G7, den grupp som föddes på 1970-talet och består i övrigt av Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Tyskland och USA. Premiärminister Boris Johnsons kommer att anordna ett första digitalt möte och, om det går för Covid- situationen, även ett toppmöte under juni månad i Carbis Bay, Cornwall. Till detta möte har han bjudit in Australiens, Indiens och Sydkoreas premiärministrar.
Andra länder har tidigare varit inbjudna till G7:s möten, men den här gången är målet att lägga grunden för att gästerna ska vara med i omvandlingen av G7 till D10, Democratic 10, en grupp av tio största demokratierna i världen.
D10 sägs av Storbritanniens regering ha två fördelar mot tidigare förslag: det är inte för stort, vilket minskar sammanhållningen, och det är inte heller för litet, då det täcker Stillahavsregionen bättre än G7:s nuvarande tyngdpunkt på transatlantiska kontakter. Det ska också vara fokuserat på två frågor: utvecklingen av 5G (nästa stora fas av mobila telekommunikationsstandarder) och kritiska försörjningskedjor. Valet av fokus sätter D10 i konflikt med Kina.
Boris Johnson har skäl till att föreslå D10. På hemmaplan har han börjat känna en press på att slagordet “Global Britain” ska ha något innehåll efter Brexit. Han vill komma på bättre fot med USA:s nye president, vars medarbetare ser honom som en populist à la Donald Trump med knäpp frisyr.
Värdlandet kan lägga upp ett G7- möte som det vill, men hur reagerar de övriga medlemmarna? Idén om att bilda D10 hyllas av beslutsfattare i Washington DC och i Tokyo. Biden-administrationen ser det positivt: avsikten att likasinnade länder ska anta utmaningen från Kina.
President Joe Biden har länge föreslagit ett toppmöte för demokratier under det första året av sitt presidentskap, och det utökade G7- toppmötet kan ge en plattform för att skapa ett samarbete på fler områden. D10 skulle kunna bli ett sätt för honom att visa USA:s återvunna intresse för multilateralism, samtidigt som Biden kan samla en mer slagkraftig allians mot det Kina som USA alltmer kommer i konflikt med.
Australien, Indien och Sydkorea har alla öppna bråk med Kina. Dessutom ser de positivt på en inflytelserik allians inte bara är reserverad för väst. Stillahavsregionen har den högsta ekonomiska tillväxten, vad som verkar vara det bästa svaret på pandemin och står allt mer i centrum för den globala maktkampen.
Kanada är mer försiktiga, européerna är skeptiska. Frankrike, Italien och Tyskland är oroande att D10 skulle bli en allians med udden mot Kina och Ryssland (som de snarare skulle vilja ha tillbaka i G7).
Italien, vars ekonomi är mycket nära kopplad till Kina, kräver garantier för att G7-gruppen inte ska förändras. Frankrike misstänker att Johnson vill minska EU- ländernas inflytande i G7 och i världspolitiken, och därmed även deras kraft i framtida förhandlingar med Storbritannien.
Förbundskansler Angela Merkel, som just framgångsrikt har drivit på EU att komma överens om ett kontroversiellt investeringsavtal med Kina, är orolig över att utvecklingen av D10 skulle drabba tysk industris export till Kina och landets import av gas från Ryssland.
Gamla G7 från Kalla kriget behöver hitta ett nytt skäl till att existera i en förändrad och instabil värld. Det är ett faktum att de demokratiska länderna i Asien och Oceanien har en allt större betydelse.
Det finns de som fruktar att skapandet av D10 skulle förvärra internationella spänningar, men kanske inte med Kina och Ryssland. EU har släppt sin kritik av Kinas koncentrationsläger i Xinjiang, då man vill ha Kinas investeringar. EU:s strategi handelsstrategi för att rädda sin krisande industri vilar på att inrätta klimattullar mot omvärlden.
Tyskland har blivit så beroende av rysk gas att Berlin bestämt har vägrat att använda sitt deltagande i gasledningen Nord Stream 2 som hävstång mot Moskva. Förutom att det lämnat det politiska fältet öppet för en olaglig annektering, flera förgiftningar, åtminstone ett lönnmord, försök att undergräva den västerländska demokratin och att den tyska regeringen i tysthet erbjöd en miljard euro förra året för att säkra en amerikansk garanti att inte införa sanktioner mot projektet.
Det är möjligt att ett Demokratiernas Förbund inte tar fart den här gången därför att förutsättningarna i världspolitiken för ens ett G7 har förändrats. Det andra kalla kriget har inte samma konfliktytor som det första. Men debatten visar att demokratier kan ha fundamentalt olika intressen när det gäller geopolitiken. Grupperingar mellan dem är inte så lätta att bilda som det ofta framförs. Internationella organisationer och avtal blir mer kraftfulla när de är tydliga i sina syften och har medlemmar i god tro.
info@opulens.se
