MUSIKENS MYSTERIUM. Är det så att avancerade medvetanden helt enkelt är lämpliga antenner för de fjärran osynliga oceaner där musikens harmonier växer likt väldiga djungler? undrar Christian Wåhlander.
Vetenskap är en mycket god sak. Den lär oss att Gud inte finns och att allt bara är en slump — inklusive livets uppkomst. Men även att råttor blir snurriga när man injicerar LSD i deras ryggmärg och att elefanter ibland dör när man skjuter på dem — bara för att nämna några ting.
En god vetenskapsman spänner gärna fast en mycket otymplig låda på en krokodil, och låter sedan denna låda under flera år framåt sända ut signaler som gör att hen kan ha exakt koll på hur krokodilen simmat och kravlat runt i Amazonas flodsystem. Att lådan är i vägen och fastnar i grenar då och då spelar ingen roll, ty allt har ett pris.
[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]
Frågar man just denne vetenskapsman om syftet med experimentet svarar hen omedelbart: ”Det gör att vi kan rädda krokodilerna från utrotning!” Hur då, är en fråga som säkert dyker upp hos många, men den frågan ställs förstås aldrig.
Nå, vetenskapen har som vi alltså vet svar på precis allt — och när den mot förmodan inte har ett svar så har den till och med då ett svar! Och det svaret är att alla spekulationer om (valfritt ämne av miljoner som vetenskapen ännu inte lyckats få ordning på — och förmodligen aldrig kommer att få ordning på) är just bara spekulationer, eftersom inga vetenskapliga bevis föreligger. Detta ickesvar levereras lämpligen med något som är relativt likt ett hånleende, och ibland även med en fnysning.
Sålunda följer att mängder av rena självklarheter svävar i limbo tills någon med tunt hår och tjocka glasögon iklädd vit rock och med ett mikroskop under armen skrivit en avhandling om det som efter många politiska strider och tjuvknep och inhöstade gentjänster slutligen blivit accepterad av vetenskapssamhället.
Det var inte så väldigt många år sen som vetenskapen kom fram till att små barn förmodligen känner smärta om man bryter av armarna på det. Det var förstås väldigt svårt att bevisa att det gjorde ont på dem eftersom de var så dåliga på att artikulera sina upplevelser i tydliga ord, men via många experiment och genom omständliga och noggranna metoder kunde man ändå nå konsensus om att det som sagt nog gjorde ont på bebisarna om man tappade dem i golvet och så vidare. Att grisar får dödsångest när man tränger ihop dem i slaktbilen är dock ännu ej helt fastställt, men vem vet vad som händer i framtiden?
Just Gud, som vi inledningsvis nämnde, har visat sig totalt omöjlig att bevisa någon egentlig förekomst av, vilket som sagt naturligt leder till slutsatsen att alla upplevelser människor har av andliga ting, och alla teorier dessa upplevelser kan leda till, endast och enbart är trams, eftersom allt som inte går att vederlägga en gång för alla via den fyrkantiga vetenskapliga metoden i princip bara är slöseri med tankeenergi och tid.
Det finns förstås hedningar i vårt västerländska vetenskapssamhälle som i lönndom funderar över det här med musik till exempel; varför finns den?
Om man tänker darwinistiskt, det vill säga rent evolutionärt — är det verkligen så att förmågan att överleva stiger om man lyssnar mycket på Vikingarnas kramgoa låtar 47? Om inte, varför finns som sagt musiken?
Då hör man början till ett vetenskapligt svar spelas upp för sitt inre:
Jo, det var naturligtvis så att den sedan länge utdöda hominiden Australopithecus gjorde trummor av sabeltandade tigrar. Sen tog de tjocka grenar och slog allt vad de orkade på de nyss tillverkade slaginstrumenten, och skapade på det sättet suggestiva rytmer som fick stammen att strax falla i trans, vilket underlättade rallarsvingandet vid utplånandet av alla konkurrerande grupper av hominider.
Ja, och sen var ju inte steget alls långt till utvecklingen av den musik som Bach, Beethoven och Snoddas skapade.
Eller är det så att avancerade medvetanden helt enkelt är lämpliga antenner för de fjärran osynliga oceaner där musikens harmonier växer likt väldiga djungler, och där också idévärlden håller till med sin befängda dröm om Utopia?
Nej just det, sådant ska vi icke spekulera i — det går ju inte att falsifiera, vilket den vetenskapliga metoden kräver, och måste därmed avfärdas som nonsens och ingenting annat!
christian.wahlander@opulens.se
