FÅGELPERSPEKTIV. Melker Garay om två fåglars väntan på att någon ska ge dem plats i en berättelse.
De två fåglarna hör ännu inte till någon saga. För dem har ingen skrivit: Det var en gång. Så de väntar tålmodigt på att en sagoboksförfattare ska ge dem plats i en liten berättelse. Men som sagt, ännu har inget hänt. Möjligen kommer det också att dröja länge innan något händer. Sådant är svårt att veta. Och så länge de två fåglarna inte är indragna i en saga får de hålla till i väntrummet där också andra sagofigurer väntar. Ja, under tiden får de två hålla till godo med dem som vistas i rummet, som lejonet, det sorgsna molnet, doktor Strut och många andra.
Vem som skapat dem vet de ingenting om. En dag fanns de bara där. Många tror att det är en trollkarl som ligger bakom allt. Men vissa tvivlar och frågar sig vem som i så fall har skapat trollkarlen. Oftast har sagofigurerna – likt en Nalle Puh – mycket liten hjärna. Och frågan om varifrån de från början kommer är för dem alldeles för krånglig att reda ut. Men de som besitter förmågan att tänka lite större har i sin iver att förstå sig själva ställt en annan fråga: Varför existerar vi? Ingen har slutgiltigt kunnat svara på det. Och somliga har till och med sagt att det har ingen betydelse. Det viktiga är att förlika sig med att man har hamnat här i väntrummet.
De två fåglarna som väntar tålmodigt brukar inte ägna sig åt sådana frågor. Och när dessa frågor smyger sig på dem – oftast om natten då det kan vara så mörkt att stjärnorna inte vågar titta fram – öppnar de sina ögon och längtar till gryningen så att tankarna kring frågorna ska skingras. Alldeles riktigt, de har svårt för de eviga frågorna. De vet inte riktigt varför, men en sagotomte sjöng för länge sedan i skymningen att sådana frågor kan vara farliga och att man bör vara vaksam då det kommer en tid när någon träder fram och påstår sig veta svaren på dem. Och när tillräckligt många lyssnar till den som tror sig ha svaren, kommer alla – även de som begriper minst – upptäcka att endast de som har vingar förblir fria i det väntrum som rymmer fler faror än man kan ana.
De två fåglarna vet inte själva att de redan är indragna i en saga. De tror att det finns en annan värld där den riktiga sagan kommer att utspela sig. Men i väntan på den är de på sin vakt. För de kan inte sluta tänka på det som tomten sjöng den gången när solen sjönk ner på väntrummets himlavalv. En sång som allt fler lystrar till ju längre den stora skaran av sagofigurer väntar. Det är därför de två fåglarna inte flyger så mycket om dagarna längre. Ni förstår, dumma är de inte trots att deras tankar är små. De har förstått hur viktigt det är att inte slösa sina krafter på lekar i luften. Allvaret finns redan där i deras hjärtan. Att en dag kommer tomtens profetia att gå i uppfyllelse, och då kommer de att behöva uppbringa alla sina krafter för att flyga långt bort härifrån.
melker.garay@opulens.se
