NOTERINGAR. Gunnar Lundin har gjort en rad noteringar där han reflekterar över livet och litteraturen. Det rör sig om existentiella tankar i koncentrerad form.
1
Detta regn av händelser som en dag är. Under en pandemi mer ett vågskvalp. Finna sig tillrätta i detta grå.
Ibland lyser en djupare mening fram. Den ser oss. Ett ord till och den vänder bort sitt ansikte!
Göra vad man kan under dagen är bästa huvudkudde.
Det finns en svart bro som för oss till morgonen.
Vi är romaner. Det som händer idag kommer en som vill oss väl att läsa.
2
Finns matematik och musik bakom allt? Pythagoras kanske inte hade så fel. När jag läser Lars Norén – Biskötarna, romanen på sjuttiotalet, dramerna, dagboken – blir det bekräftat.
“All konst söker sig till musik, även musiken.”
De rena ackorden får oss att beundra. De falska ackorden får oss att älska. Vi är roller som klagar på författaren. Ingen längtar så starkt efter musiken som den omusikaliske.
3
Författaren är på väg till en läsare. Om han inte får en läsare går han under – för en tid. En nyttig tid. Det finns ett liv även i underjorden.
“I brist på sol, lär dig leva under isen.”
(– Michaux)
4
Språket förändras från dag till dag. Människan är densamma som på kilskriftens tid. När språket hastigt, i ett fladder, förändras och orden försvinner går något förlorat.
I pratsamhetens och de flodhästtjocka romanernas tid. De döda språken är de levande .
5
Att vara en intellektuell är inte detsamma som att vara en tänkande människa. Många intellektuella är papegojor som lärt sig logik.
6
Även i ensamheten väcks snart längtan efter att gå med slips och nystruken skjorta bland vänner.
I varje handling finns en insats där vi kan klämma själens fingrar.
Till slut, mitt i natten, sträcker vi oss efter mobilen. Som vi gjort, långt innan mobilerna.
Det rätta finns. Det goda, sköna, sanna finns. Den relativism som bildning ger – att vi är konstruerade av miljö och kultur – får inte undanskymma detta.
Så är det nu. Så har det varit. Och slutet kommer vi inte att få se.
info@opulens.se
