Tankar kring fraser om förtröstan på Gud

GUD. Inshallah är precis som “ske Guds vilja” ett uttryck för förtröstan på Gud. Kring detta filosoferar Melker Garay.

Inshallah är som bekant en fras i det arabiska språket och betyder ”om Gud vill”. När man uttalar frasen ger man uttryck för en förtröstan på Gud och att man är införstådd med att inget kan ske utan dennes vilja. Med andra ord så kan man aldrig veta exakt hur morgondagen kommer att bli då det ytterst är Gud som avgör den saken.

Analyserar man frasen lite närmare uppstår dock vissa problem vad rör den enskilda människans fria vilja. För hur blir det med hennes möjligheter att välja och handla fritt om den friheten är underställd Guds vilja? Och hur ska man förhålla sig till moraliska spörsmål? Kan människan ens utföra en god respektive ond handling om dess utgång är underordnad Guds syn på vad som är gott och ont? En annan frågeställning som infinner sig är huruvida Gud är aktiv i våra liv? Frasen inshallah tycks förutsätta att Gud intervenerar i världen eftersom det är upp till denne att moraliskt styra upp människors handlingar. Och man kan dessutom fråga sig hur det står till med Guds egen moral om allt det som skett och sker i världen är betingat av dennes vilja?

Frasen inshallah ska emellertid inte tas alltför bokstavligt; det är mer ett uttryck som muslimer säger utan att egentligen lägga någon större vikt vid det. Icke desto mindre kan man tänka sig att även terrorister använder sig av den innan de utför sina dåd. Vilket naturligtvis är obehagligt. För ska man inte tolka det som om de hoppas på att Gud ska ordna så att kommande terrorhandlingar ska vara framgångsrika? Det vill säga att handlingarna ska åsamka så mycket skada som det bara är möjligt; att Gud ska ha en önskan om att oskyldiga människor – barn, kvinnor och män – mister sina liv i attentaten. Visst kan man tolka det så. För det torde vara själva definitionen av en terrorhandling.

I nyhetsrapporteringar lyfter man oftast fram att islamistiska terrorister utropat Allahu Akbar innan terrorattacker. De vill säga att Gud är stor och allt ska ske enligt dennes vilja. Trots att inshallah i förhållande till Allahu Akbar är en oförarglig fras så är det lätt att bli negativ till den då frasen kan kopplas ihop med terror. Det är dock lätt att glömma bort att de som utför terrordåden inte sällan är hjärntvättade, fyllda av hat och att de därtill är utbytbara brickor i ett maktspel som de är oförmögna att överblicka. Men — och detta är viktigt — dessa personer är inte islam, i den mån man kan tala om islam som något homogent. Om det vore islam så skulle världen dagligen i och utanför den islamska världen vara fylld och åter fylld av terrorhandlingar. Så är inte fallet.

I Sverige har vi historiskt haft frasen ”ske Guds vilja” som motsvarar arabiskans inshallah. Men det var länge sedan som vi upphörde med att uttala de orden eftersom de är knappt meningsfulla i vårt sekulariserade land. Det är ord som blivit förlegade och som inte används i vårt vardagsspråk. Sällan hör man protestantiskt rättrogna människor yttra frasen ”ske Guds vilja”. I vårt land har Gud blivit en privat angelägenhet. Frasen hör inte längre till det offentliga rummet. Och om någon nu skulle yttra den skulle nog ingen göra en stor sak av det. Lika lite som den stora majoriteten muslimer gör när de hör någon uttala inshallah.