FRAMGÅNGSTEOLOGI. Det uppdagas att en gammal demenssjuk kvinna har sjunkit ner i misär eftersom hemtjänsten har gjort som hon ville. De har inte duschat henne, inte städat, inte slängt gammal möglig mat.
Den ansvariga vård- och omsorgsschefen kommenterar: “Det finns vissa personer som väljer att ha en viss levnadsstil”. Jag frestas att förfasas – så cyniskt sagt! I stället tänker jag häda. Jag tänker flytta perspektivet från chefen som individ. Ur vilka värderingar i samtiden, vilka synsätt och strukturer, har hennes utsaga grott? Varifrån har den fått näring?
Hon säger faktiskt bara vad vår statsreligion lärt henne. Språket och tankesättet hon använder åläggs oss alla av samtidens sekulära framgångsteologi. Denna teologi är lika lierad med den världsliga makten som så många andra religiösa läror genom tiderna har varit. Och nu som förr är vi lydiga lärjungar och bekännare.
Kristen framgångsteologi innebär att du får ett bra liv – du slipper sorg, olycka, sjukdom och fattigdom – om du tror på Gud tillräckligt bra, om du ber tillräckligt bra. Sjukdom och annat elände sägs bero på att du har släppt in Satan.
Sekulär framgångsteologi innebär att individen upphöjts till Gud och anses skapa sig själv och sitt liv. I stället för att “be och tro bra” gäller det att göra rätt val. “Välj en levnadsstil som gör att du inte får cancer” är en variant. Är det svårt och eländigt: Välj tacksamhet, välj glädje. Det är inte hur du har det utan hur du tar det. Tänk positivt.
Individen är Gud och skapar sig själv och sitt liv genom personliga val som ingen annan får hindra. Väljer du fel finns det ingen att skylla på. Du är allsmäktig.
Detta enligt den nyliberalt sekulärt befrielseteologiska statskyrkans katekes. Verkligheten är förstås annorlunda. I verkligheten, för en hemvårdsanställd med låg lön och pressat schema, kan det vara nästan ogörligt att duscha en människa som inte går med på det. Rena kläder som kläs på, kommer den sjuka att genast igen ta av sig. Enklast i stunden blir det att underkasta sig samtidens sekulära statsreligion och låta henne få som hon vill.
På ett annat plan främjar läran om individens gudomlighet maktbärarnas intressen i marknadssamhället. Riskkapitalister får berika sig ifred på vår bekostnad, med stöd från politiker som i värsta fall är deras personliga vänner, eftersom vi lydigt accepterar att inget elände som drabbar oss beror på samhällsstrukturer och –skeenden. Allt beror på oss. Vi är ju gudar.
Du är din egen Gud, alltså ankommer det på dig att skapa ditt liv – antingen genom att välja passiviserande bitterhet eller tacksamhet för utmaningen och ett positivt tänkande. Känns det jobbigt att vara utförsäkrad eller arbetslös? Då har du som individ inte valt att tänka positivt och se din situation som en spännande utmaning.
Också den dementa gamla kvinnan är sin egen Gud. Hon skapar sitt liv genom att välja en levnadsstil som innebär att hon går omkring i nedbajsade kläder.
Den sekulära framgångsteologin innebär allt är valbart, allt är ett val, alltid, för alla. Välj rena trosor! Välj hälsa! Välj tacksamhet! Välj glädje! Välj din levnadsstil! Gäller även dementa!
Det är en gång för alla dags för ett uppror mot detta. Och det är dags att förstå hur vårt språk formar vår världsbild, våra handlingar, vårt språk, i ett kretslopp som kan vara destruktivt eller livgivande beroende på vilka ord vi … väljer, faktiskt.
Välj att inte säga ”välj” om sådant som inte kan väljas. Och vad behöver göras? Och vad behöver vi tro på för att kunna handla rätt? Inte på oss själva som gudar, men på vårt värde som människor.
info@opulens.se
