LOGIKEN. Ger man en människa ett verktyg som är komplicerat, så begriper inte människan dess begränsningar, eftersom människan inte begriper verktygets konstruktion, skriver Christian Wåhlander. Han exemplifierar med logiken…
Människan är ett speciellt djur på många sätt. En av alla dess unika egenskaper är förmågan till självöverskattning.
Den yttrar sig på flera sätt, bland annat som den mycket vanliga tidsoptimismen. Låt oss säga att vi aldrig nånsin i hela livet lyckats bli klara lika snabbt som vi trott med någonting alls, men så kommer nån och frågar: Så när tror du att du är klar med badrummet, darling?
Du tänker efter… nja, lite kakel, riva upp golvet helt kvickt, lägga nytt, och byta toalettstol och sen förstås fixa all el och hamra till ett jättetufft badkar av en tre centimeter tjock stålplatta… tre dagar kanske?
[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]
Ja, det verkar så rimligt i tanken, men så kommer ju den grymma verkligheten och ställer till det. Man ska leta verktyg, åka och köpa en massa grejor, misslyckas med att mäta saker och ting och därför tvingas göra om alltihop. Och dessutom ska man ju äta och sova och byta blöjor och jobba heltid och dricka ett flak öl och gå på begravningar och bröllop och dop. Bland annat. Och de tre dagarna blev strax 333.
Ja, det är tidsoptimismen det, helt opåverkad av vår erfarenhet så slår den till varenda gång nån frågar hur lång tid någonting tar. Men tidsoptimismen är bara ett av tusentals små tecken på att vi inte alls är lika fullkomliga som vi tror. Ta bara det här med lösenorden som vi hela tiden glömmer bort, och vår förmåga att inte kunna handla nånting vettigt om vi inte skrivit upp allt på en lapp. Eller detta med att förstöra hela planeten, veta om det, tycka att det är dumt, men ändå inte kunna göra en enda grej för att få stopp på det — förutom att sluta upp med att köpa sugrör av plast och ägna oss åt att gråta och svära över korrupta och korkade politiker och ruttna företagsledare som bara tänker på profiten. Och sen rösta på de allra mest korrupta och företagsälskande politikerna, som fullständigt skiter i miljön.
För den som vågar se sanningen i vitögat är det ganska uppenbart att vi inte är sådär fantastiska och intelligenta och kloka som det å andra sidan är väldigt bekvämt och hjärtevärmande att känna.
Tvärtom, med tanke på alla krig och våldtäkter och mord och tortyr och misshandel och dessutom allt djurplågeri och miljöförstöringen förstås så tyder ju det mesta på att vi snarast är som en slags vidrig sjukdom som planeten med dess övriga invånare helt oförskyllt har drabbats av. Vi är som en ohejdbar virussjukdom helt enkelt — men frågar man någon om hur denne är kommer svaret snabbare än blixten: ”Jag är toppenbra, dock är jag omgiven av en hel massa superjobbiga och ganska värdelösa individer! Fast jag gillar hundar!”
Ja, det är detta jag menar med självöverskattning.
Och ger man en människa ett verktyg som är komplicerat, så begriper inte människan dess begränsningar, eftersom människan inte begriper verktygets konstruktion. Ja, det lät ju lite krångligt det där, låt mig därför exemplifiera med ett i dessa tider synnerligen populärt verktyg: logiken.
Logik har massor av tillämpningar inom datalogi och matematik till exempel, men när man använder den vårdslöst i varenda fundering och resonemang blir det ofta helt upp och ner.
Vad sägs om följande fiktiva diskussion — som bygger på sånt jag snappat upp ur verkligheten:
Person A: Men det fattar ju alla att om man sänker skatten så får ju folk mer pengar i plånboken och då blir dom glada och jobbar ännu mer och hjulen snurrar och skatteintäkterna ökar något helt hejdlöst när man som sagt sänker skatten riktigt ordentligt — jag menar, det är ju ren logik! Och en person som är vänster men som är rik, det är ju bara en patetisk bluffmänniska, det säger ju logiken så sant som jag står här!
Person B: Jaha, men nu finns ju forskning som antyder att lägre skatt mot all förmodan faktiskt ger lägre skatteintäkter, och sen är jag ju själv rik som ett troll, men är ändå vänster, eftersom jag har en vision om ett helt annat samhälle än det nuvarande — där man hellre satsar femtio miljarder på att ta hand om de som inget har och rusta upp hela samhället, än att satsa femtio miljarder på att hålla i nästa OS.
Person A: Forskning — ha! Alla forskare i hela världen drivs ju av en marxistisk agenda, så inget som kommer från dem kan man lita på. Det har jag sett på YouTube, och tänker man efter är det ju dessutom helt logiskt!
(Såhär kan man hålla på ganska länge, och oftast får person A sista ordet, eftersom person B får ångest av känslan att slänga bort sitt liv på en helt galen diskussion och så småningom helt enkelt ger upp, varpå person A triumferande avslutar med ett glatt ”Där fick du din klant!”, vilket ger 100 gillatecken från kloner till A)
Kombinationen av människor med noll koll på sina egna intellektuella och känslomässiga begränsningar, och ett verktyg som är jättekomplext — som logiken — och en värld som är fullständigt oöverskådlig med alla de människor och öden och åsikter och händelser som skvalpar runt överallt, skapar oändliga cirklar av orimliga antaganden och resonemang, som gärna kryddas med uttryck som ”det är ju självklart”, ”det säger sig själv”, ”det är det enda logiska” med flera.
Men det stämmer inte. Människans förmåga är inte tillräcklig för att kunna avgöra om något är självklart, det visar historien, och det visar nutiden, och om jag tillämpar lite logik på mitt eget resonemang: strax även framtiden.
christian.wahlander@opulens.se
