VÄGSKÄL. I valet mellan läsk och vin börjar Ladislaus Horatius fundera över förutsägbara smaker och sådana som är oförutsägbara. Läsk ska alltid smaka likadant, medan vinets smak beror på en rad variabler. Resonemanget leder vidare till frågor om livsval.
Jag rör mig i maktens korridorer. Förlåt, matens korridorer skulle det vara. Jag strosar alltså i ett snabbköp. Här finns korridorer för allt möjligt: Barnmat, hälsokost, kryddor, specerier, konserver, te och kaffe.
Jag stannar till i korridoren för dryck. Och det slår mig att detta är ett märkligt vägskäl. Faktiskt möts två världar här. På ena sidan läsk, på andra sidan vin och spirituosa. (Som ni förstår är jag inte i Sverige.) Varför är detta två världar? Jo, för allt är sig likt till vänster, medan mångfald och variation råder till höger. Det kunde inte vara annorlunda; läsk ska alltid smaka likadant, men vin är en fråga om årgång, terroir, druvsorter. En hel rad variabler, med andra ord.
Homogenisering ställas mot regnbågsvariation. Och detta har också intressanta aspekter för människans perception. Och förväntningar. Framför allt hennes smakande.
[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]
Man kan säga att smakande handlar om grovt sett två saker; Att konstatera att “det står rätt till”. Och att känna efter hur det står till.
När vi dricker en Coca-Cola för tusende gången betyder den första slurken “Aha, det smakar rätt, det är Coca-Cola.” Efter det behöver vi faktiskt inte längre ge akt på drycken; vi känner inte längre smaken, vi bara igenkänner den.
Så annorlunda det är på andra sidan korridoren. Där gäller motsatsen, åtminstone om vi alls är intresserade av smaksensationer. När vi köper vin är vi lite äventyrliga; vi vet ju inte riktigt vad vi får. Smaksinnet, som är reducerat till sin enklaste funktion i fallet Coca-Cola och dylikt (nämligen att varna för om något “smakar fel”) är här tvärtom uppskruvat till, ska vi säga en högre oktav.
Detta i sin tur kan appliceras till hur vi lever.
Vill vi ha rutiner där allt är känt, upprepat och “tryggt”, eller finner vi glädje i nya smaker, syner, dofter, musik och tankar? Man ska inte diskutera smak, men det är stor skillnad på rutin och protokoll kontra upptäckarglädje med öppna sinnen.
Väldigt mycket i livet kan göras på rutin. Två områden som är fina undantag är parfym och vin. Jodå, även de kan göras på rutin, men samtidigt inbjuder de till större perceptuell vakenhet. Vad, snarare hur doftar parfymen? Vi behöver inte klistra namn och etiketter på upplevelsen, men den kan vara full av fina nyanser. Vad eller snarare hur smakar vinet? Räkna inte med att fånga upplevelsen i ord men räkna med att uppleva det.
Detta tänker jag i matens korridorer när jag står som en åsna mellan en rik och en påver värld: vin och läsk.
ladislaus.horatius@opulens.se
