NOSTALGI. “Någon har bytt ut alla människorna också, jag känner inte igen en enda.” Christian Wåhlander vandrar på gatorna i sin hemstad och förundras.
Jag strosar runt på Motala torg. Kullersten och här stod Bengt Bedrup med sin mikrofon och startade ett cykellopp, Vättern Runt. Kring torget låg tre stora varuhus: EPA, Tempo och Domus. Alla med flera våningar och med massor av kläder och leksaker och precis allt man kan behöva.
Ja, detta var på sjuttiotalet förstås. Nu finns inget av dessa varuhus kvar någonstans i landet. Tempo urvattnades till Åhlens, Domus blev Coop Forum, och EPA med sin berömda kvalitet försvann helt.
I köpcentrumet Bråstorp i utkanten av Motala samlas nu ICA Maxi, ÖoB, Rusta, Elgiganten och så vidare. Och Bråstorp är inte särskilt vackert i sig, till skillnad från Motala Torg, utan hela stället är skapat för stora varuhus.
Jag tar en promenad längs Strandvägen mot Charlottenborg. Hoppsan, nu korsas Motala Ström och Göta Kanal plötsligt av en väldig bro som jag aldrig sett tidigare.
Någon har bytt ut alla människorna också, jag känner inte igen en enda.
Datorer hörde man bara talas om och de var då av en lägenhets storlek ungefär.
Hur såg världen ut på sjuttiotalet egentligen? Bilarna var splitternya även då, det kommer jag ihåg. Jag tänkte också att det är nog svårt att utveckla modellerna så att de ser ännu mer moderna ut, men såhär i efterhand måste jag erkänna att det uppenbarligen gick.
Det fanns ju inga mobiltelefoner, det är ju självklart. Datorer hörde man bara talas om och de var då av en lägenhets storlek ungefär. Sociala medier fanns inte, men här och var satt nån nazistisk lapp uppe med ett hakkors på. Fast då tänkte man bara att oj, här har vi en enskild galning som hamnat snett här i livet, och så var det inte mer med det.
Sossarna styrde fram till 1976 då en sur gubbe vid namn Gösta Bohman tog över makten med sitt Moderaterna (tidigare Högerpartiet), tillsammans med den piprökande Thorbjörn Fälldin för Centerpartiet (tidigare Bondeförbundet) och Per Ahlmark för Folkpartiet (sedermera Liberalerna). Sedan dess har högern och sossarna växlat hej vilt om att ha makten i vårt kära Sverige, så alla som säger att sossarna har styrt och ställt i landet efter eget huvud i hela vår moderna historia har fel.
Om man jämför till exempel en hundraårsperiod på vikingatiden med den senaste hundraårsperioden i vår värld så slår det mig att barndomens landskap förr var möjligt att besöka även som gammal. Nu är allt förändrat, då var ingenting förändrat. Kanske nån hade kommit på ett innovativt sätt att hyvla årorna på. Träden hade växt en del förstås, och nya träd hade tillkommit dessutom.
Hundratals djurarter hade inte hunnit utrotas, plastavfall hade inte bildat en ö av Frankrikes storlek i Atlanten, bilmodeller hade inte utvecklats från en skraltig träskrinda med ångmotor till BMW Monster-SUV med rätt att accelerera från noll till hundra på fyra vrålande sekunder mellan trafikljusen. Modet byttes inte ut varje år, silikoninsprutningar och botoxfyllningar och plastikkirurgi seglade inte upp från inget till samhällsnorm på ett par decennier – och så vidare.
Jag går på den nya bron som löper över Motala Ström och Göta Kanal, och jag tycker att det känns som om jag vandrar i en dröm. Det går inte ihop, jag svävar i luften över vattnet, och min blick söker sig till solnedgången och strålarna från den stora stjärnan värmer mig inte längre.
christian.wahlander@opulens.se
