Manifest för ett djur

DJUR. Sanningen är att människan bara är ett djur. Ett djur som förvisso lärt sig läsa och skriva och bygga broar och flyga till månen, men ändå ett djur, skriver Christian Wåhlander. Han ställer också frågan: “Kunde vi inte stoppa den globala uppvärmningen istället för att hela tiden skynda på den?”

Jag har hållit tyst alldeles för länge, och du har gömt dig alldeles för länge.

Du vet att jag hållit tand för tunga för din skull, och du visste hela tiden att det inte skulle vara för evigt.

Så lyssna på mig nu, när jag äntligen ger en röst åt det liv som flämtar i ditt bröst. Ty jag är isbiten som smälter så långsamt i ditt vattenglas, och som så småningom försvinner och blir en del av den övriga formlösa och genomskinliga vätskan. Jag är de magra obildade aktieägarna som ständigt hungrar efter större vinster i de företag som de köpt in sig i. Jag är djävulen som väntar på dig under ditt golv. Jag är Gud högt däruppe i himlen bland alla molnen, och mitt skratt är högre än åskans dunder, och min vrede kan inte hejdas. Jag är hoppet som inte finns, och jag är tron som försvann långt innan du föddes.

Ja, jag är livet självt, och nu ska du lyssna på mig.

Du undrar varför världen ser ut som den gör. Varför svälter barnen, varför utrotar vi alla djuren, varför förtrycker männen kvinnorna, varför förtrycker de vita de svarta, varför finns det krig, varför finns vi överhuvudtaget, och varför är alla så dumma hela tiden.

Du undrar om inte saker och ting kunde vara lite annorlunda. Kunde vi inte stoppa den globala uppvärmningen istället för att hela tiden skynda på den? Kunde vi inte låta plastkontinenten som flyter runt på världshaven och vars yta nu redan överskrider Frankrikes bli det sista monumentet över människans ansvarslösa dårskap istället för ett i en oändlig rad? Kunde vi inte sluta oss samman för att göra världen till en bättre plats, istället för att bara sluta oss samman när vi hejar på ett lag fyllt av bortskämda fotbollsmiljardärer?

Jag vill att du lyssnar på mig nu, och att du lyssnar riktigt noga, för nu tänker jag berätta sanningen för dig:

Sanningen är att människan bara är ett djur. Ett djur som förvisso lärt sig läsa och skriva och bygga broar och flyga till månen, men ändå ett djur.

Ja, ett djur med märkeskläder och lyxbilar och first business class och med rätt att utveckla AI och robotar, men ändå ett djur.

Och saken är den med djur att man kan inte lita på dem. Inte helt och hållet, nej aldrig helt och hållet. Något kan hända med dem. De kanske blev slagna som valpar, och plötsligt hugger de till. Inte för att de egentligen vill alla gånger, men för att de känner ett inre tvång.

Ty sådana är djuren. Man kan läsa för dem ur uppbyggliga böcker, och det kan se ut som att de lyssnar och förstår, men så när det blir som mest uppbyggligt så blir de hungriga och går på en sylta och beställer flottiga hamburgare istället.

Man kan berätta för djuren om hur saker är, man kan bevisa för dem saker och ting med statistik och rena och tydliga fakta, man kan peka ut saker rakt framför näsan på dem, och de kan se det själva, men om det inte passar dom så säger dom bara att det är fejknews, och så hoppar dom in i världens största och mest onödiga bil och trycker plattan i botten och har lite KUL istället.

Och djuren kan skapa tråkiga politiska partier som försöker förklara och förklara långa haranger av trista saker, som till exempel att det är bra för hela samhället, inte minst för de allra svagaste djuren, att vi alla hjälps åt genom att till exempel betala en hel del pengar i skatt.

Och så kan djuren också skapa jättelajbans politiska partier som säger att allt det där är ju bara skitsnack, och röstar du på oss istället så får du istället en hel massa extra slantar i din PLÅNBOK, och dom där svagaste djuren som vissa snackar om rör väl inte dig heller, eller hur?

Ja det är sanningen min vän, att du är bara ett djur trots allt, och det är inget att skämmas för minsann, men det är icke desto mindre sant.

Så står det skrivet i manifestet för det djur som kallas människa:

MÄNNISKAN
Är ett flockdjur
Vill aldrig ha fel
Vill alltid ha rätt
Trivs bäst mitt i normen, oavsett vad normen är
Vill trots detta känna sig fullständigt unik
Är fast i sitt eget perspektiv
Är därför som gjord för att hamna i konflikter
Tror gärna på lögner om de passar in i den egna åsikten eller drömmen
Tar åt sig äran för framgångar men skyller minsta motgång på andra människor eller folkslag eller diverse omständigheter
Tror att hen är rationell och logisk men styrs i själva verket helt och hållet av sin natur