ÅTERBLICK. Gunnar Lundin tänker, i denna tid av krogrestriktioner, tillbaka på luncherna med vännen Lars Krumlinde, som han inte kan träffa på grund av rådande pandemi.
Jag saknar luncherna med Lars Krumlinde. Vissa tider bytte vi krog lika ofta som man byter skjorta. Andra, som på Leopardi på Nybrogatan, stannade vi tills krogen bytte ägare. “Krum” tillhör dem, ofta män, som har svårt att tala i telefon. Det blir aldrig långa samtal. Kanske även för att vi inte lärt oss vara tysta i telefon. Han behöver kaféet eller krogen.
Vårt sista krogbesök innan pandemin skulle Krum bjuda avgående Horisont-redaktören Peter Björkman på lunch. En lördag, minns jag. Stängt på Thulegården, vårt senaste ställe, så vi fick vandra den långa vägen Odengatan upp till Pompeii; lång för att en av oss hade oregelbundna urinträngningar.
Det hände att jag anlände för tidigt till lunchen. Då tog jag en promenad runt kvarteret. En solig höstdag fick jag då på avstånd syn på honom, som en vän kan bli fluorescerande på en stadsgata vid lunchtid med mycket folk. Den brun-gulmönstrade tjocka yllerocken som smet intill kroppen som en strumpa och gick ner ända till vaderna, ett arv från pappan. Och gången, där i solen: sättet att skjuta fram skorna som om han inte lyfte dem från trottoaren, som om det var trottoaren som rörde sig. I handen som vanligt en tygpåse som buktade av obekanta fynd från loppmarknader.
Han hoppade av gymnasiet i andra ring för att han var trött på att se folk komma hem från jobbet för att koppla av medan gymnasisterna hade högar av läxor. Han blev översättare och fri skribent. Jag har aldrig sett honom med en portfölj.
Våra luncher började på samma sätt. Krum beställde in en sexa OP (om den inte fanns en sexa Skåne) som han sedan svepte i ett drag. Därpå en djup lätt väsande suck. En rosa färg steg från kinderna upp mot tänkarpannan som rymmer hela litteraturhistorien inklusive apokryfiska anedokter. Vi satt tysta. Allt detta var rituellt och upprepades varje gång. Han blundade. Han såg ut som en som väntar på en efterlängtad besökare. Så kom besökaren. Krum log innan han åter öppnade ögonen. “Nu förstår jag hur munkarna lyckades kristna svenskarna. De hade med sig d e t t a.”
info@opulens.se
