MOTSTÅNDSKRAFT. “Världens vilda djur är redan svårt ansatta på grund av förlust av habitat, människotillverkade gifter, olovlig jakt, klimatkris, matbrist, skogsbränder, och torka. Nya, mycket smittsamma former av fågelinfluensa innebär ytterligare ett allvarligt hot mot livets mångfald.” Det skriver Emil Siekkinen som menar att när vi människor främjar fåglarnas hälsa stärker vi också vår egen.
Runt om i Sverige har åsynen av döda vildfåglar blivit allt vanligare. De många avlidna fåglarna har i huvudsak påträffats på Gotland och den svenska västkusten, och orsaken har vanligtvis stått att finna i ett långvarigt och svårartat fågelinfluensautbrott som drabbat de vilda fåglarna. Den förödande varianten av fågelinfluensa, av typen H5N1, klassas enligt smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom, och misstänkta fall ska anmälas till smittskyddsläkare, och smittspåras. Viruset angriper hjärnan och orsakar en kraftig inflammation. Det centrala nervsystemet drabbas, och fågeln förlorar kontrollen över sin kropp, och dör.
Innan H5N1 upptäcktes, antogs det allmänt att fågelinfluensa var oförmöget att sprida sig utanför den högintensiva, industriella fågelindustrin. Utbrotten i fågelfabrikerna var smittosamma och katastrofala, men ändå tämligen enkla att hantera med hjälp av förebyggande åtgärder, isolering av utsatta flockar, och masslakt. Någon risk för spridning till vilda fåglar, däggdjur, och däggdjuret människan existerade inte, antogs det.
Detta kom att förändras år 1996. Det var bland gäss i den kinesiska fågelindustrin som H5N1 först identifierades. Viruset uppmärksammades internationellt året därpå, då det drabbade 18 människor i Hongkong, varav sex avled. Det fanns de som fruktade att en pandemi var på väg att bryta ut, men H5N1 blev aldrig en sjukdom som spreds mellan människor. Däremot nådde varianten djurfabriker i Afrika och Europa, och 2002 kunde det konstateras: Det högpatogena viruset H5N1 hade fått fäste också bland vilda fåglar.
Vilda djur drabbas värst
De senaste åren har läget gällande H5N1 förvärrats. På flera olika håll i världen är nu fågelinfluensan – som tidigare dök upp om vintern, men inte varje vinter – ett närmast kroniskt, året runt-tillstånd., både bland tama och vilda fågelbestånd. Och sjukdomen är utbredd – från Svalbard i norr, där sjukdomen dödade tio procent av avelspopulationen av vitkindad gås, till Antarktis i söder, där fågelinfluensa spreds hos flera olika pingvinarter för några år sedan. Tusentals utbrott har resulterat i hundratusentals döda vildfåglar, och då bör det hållas i åtanke att endast en bråkdel av dödsfallen rapporteras.
I Nordamerika har viruset påträffats hos ett hundratal fågelarter, och ett flertal däggdjursarter, och forskare som studerat fågelinfluensa länge, hävdar att kontinenten befinner sig mitt i ett sjukdomsutbrott som saknar historiskt motstycke.
Världens vilda djur är redan svårt ansatta på grund av förlust av habitat, människotillverkade gifter, olovlig jakt, klimatkris, matbrist, skogsbränder, och torka. Nya, mycket smittsamma former av fågelinfluensa innebär ytterligare ett allvarligt hot mot livets mångfald på denna planet – ett hot som har sitt ursprung i mänsklig hantering av de så kallade produktionsdjuren.
Att H5N1 uppstod i djurindustrin är enkelt att förklara. Den storskaliga djurindustrin – såsom den vanligtvis bedrivs – utgör den fulländade grogrunden för nya virus och sjukdomsutbrott. I djurfabrikerna vistas stora mängder djur på trånga utrymmen, och det rör sig gärna om en enda art, eller ett fåtal arter, med låg genetisk mångfald. Detta är av betydelse eftersom biologisk mångfald kan ha en skyddande effekt mot överföring av smittoämnen mellan värddjur. Ju rikare djursamhällen är, desto mindre är risken för patogenöverföring.
Kvittret - En podd om Twitter
Eftersom djurfabrikerna tenderar att vara smittkällor, hålls antalet arbetare på låg nivå, och antibiotika används rutinmässigt för att komma till bukt med parasiter, infektioner, och sjukdomar. Detta gäller till viss del också svenska djurfabriker, och innebär att vissa svenska företag bidrar till att öka världens samlade antibiotikaresistens. Forskning visar också att de som arbetar på djurfabriker bär på fler sjukdomar än folk som inte arbetar i denna miljö, och djurfabriker har av denna anledning varit flera sjukdomsutbrotts ursprung.
Ytterst drabbar emellertid dessa utbrott vilda djur värre än de drabbar människan. För de vilda djuren lever i det fria, och får luft, mat, och vatten från ofiltrerade källor.
Allas hälsa
Genom att förstöra och utarma ekosystem utsätter människan allt liv på jorden för större faror, och ökar risken för allvarliga sjukdomsutbrott. Det bästa sättet att förhindra nästa pandemi är att behandla såväl vilda som tama djur bättre.
De djur som ingår i djurindustrin är kännande och sociala varelser som kommunicerar på meningsfulla sätt. Förslagsvis bör dessa produktionsdjur få mer utrymme där de är mindre stressade, och de bör vaccineras när det finns goda alternativ. Den miljö djuren lever i bör präglas av biologisk mångfald, vilket minskar risken för sjukdomsutbrott. Det är hög tid att – för allt livs skull – bidra till en högre djurvälfärd som leder till att antalet sjukdomsutbrott i djurfabrikerna och därmed världen minskar.
Världens vilda fauna kan också den ges en hjälpande hand. Det går att i större utsträckning verka för bevarande och restaurerande av världens våtmarker, så att de arter som använder dessa – inte minst hundratals miljoner flyttfåglar – kan sprida ut sig då de samlas, vilket bidrar till minskad smittspridning. Det går också att allmänt sett se till att de vilda djuren har tillgång till så intakta livsmiljöer som möjligt, med minsta möjliga mänskliga påverkan, vilket kan minska stress, och förstärka olika arters motståndskraft och allmänna hälsa.
Alla arter på jorden är på synliga och osynliga vägar sammanlänkade, och beroende av varandra. Människan bör därför verka för en välmående natur, vilket är detsamma som en natur präglad av samarbete och homeostas, det vill säga mekanismer som i samspel skapar balans.
När människan bidrar till att stärka naturens hälsa, värnar hon inte bara fåglarnas utan allas hälsa – också sin egen.
info@opulens.se
