FREDSVÄN. På fredag är det 100 år sedan Walther Rathenau, Tysklands utrikesminister och en folkkär författare, mördades av två högerextremister. Motivet var att att han stod som hinder för nationalisternas krigsdrömmar menar Elena Dahl.
Det var många små rännilar som till slut blev en mäktig ström som kallas andra världskriget. Många små stenras som till slut fick berget att rämna. Ett av dessa är väldokumenterat.
Walther Rathenau (1867-1922), tysk företagare, liberal politiker och skribent. Han var en av grundarna av liberalpartiet årеt 1918 (Tysklands Demokratiska Parti, ombildades 1930 och upplöstes av nazisterna 1933). Från 1 februari till 24 juni 1922, dagen när han mördades framför sitt hus, i bilen på väg till sitt arbete, var han Tysklands utrikesminister. Han var son till AEG:s (Allgemeine Elektrizitäts Gesellschaft) grundare, Emil Rathenau. Han satt i styrelsen för AEG och ägde ett företag inom elektrokemi som han forskade i. Han doktorerade i fysik 1889 i Strasbourg. Walther Rathenau var författare till många böcker inom ekonomi, filosofi och skönlitteratur, som översattes till Europas språk, av vilka han själv flytande behärskade fem. Flera av Rathenaus böcker finns även i svenska översättningar.
Han var en av sin tids mest lysande hjärnor, hans teorier om ekonomi och samhällsutveckling hade stor spridning. Rathenaus böcker fanns på folks bokhyllor bredvid Nietzsche, Schopenhauer, socialisterna inklusive Marx, amerikanaren Herbert Spencer och kanhända även Jean-Jaques Rousseau och Henry Thoreau. Rathenau uppfattades av många som Messias, och inte bara för sina teoriers skull, som delvis gick ut på att reformera det moderna samhället mot något som liknade icke-socialistisk planekonomi, allt med syfte att motverka resursslöseri och avskaffa fattigdomen. Hemma även i finansvärlden, i besittning av kunskap om produktionen och pengarna.
Rathenau gjorde ett lysande arbete för sitt land. Under första världskriget var hans jobb att finna och konsolidera Tysklands inhemska resurser för att möjliggöra tysk krigsföring. Som utrikesminister under Weimarrepubliken satte han Tyskland i respekt hos segrarna och utverkade bättre villkor för utbetalning av skadeståndet enligt Versaillesfördraget (vann kraft 1920).
Rathenaus verksamhet gav Tyskland så uppenbara fördelar att hans död ter sej obegriplig.
Detta resulterade i att den tyska ekonomin långsamt började ta sej ur svackan. Det sista han hann göra i livet var att 16 april 1922, i egenskap av Tysklands utrikesminister, var att ingå Rapallofördraget med Lenins Ryssland, en uppföljare till fredsfördraget i Brest-Litovsk. Rapallofördraget inkluderade bland annat samarbete mellan de två länderna, även på det militära området. Samarbetet gick så långt att Lenins Sovjet lät tyskarna utbilda stridspiloter på sin mark – dessa fick, enligt Versaillefördraget, inte utbildas i Tyskland. Andemeningen med Rapallofördraget var att gagna Tyskland, men även att verka för långvarig fred.
Rathenaus verksamhet gav Tyskland, som genomlidit första världskriget och revolutionen 1919, så uppenbara fördelar att hans död ter sej obegriplig mot bakgrund av hans stora popularitet. Saken klarnar emellertid om man byter perspektivet. Hans död är dokumenterad – av hans mördare.
Ernst von Salomon (1902-1972) var känd för samtiden som romanförfattare. Populär i Tyskland under 1950-talet, översatt till andra språk (på svenska Den vackra Wilhelmine, Bonnier 1967), von Salomon saknade inte humor, och han hade inblick i Tysklands efterkrigsproblematik. Han betraktades även som en hederlig person då han inte ville skriva under trohetsförklaringen till Hitler som 88 tyska poeter och författare undertecknade i oktober 1933. Von Salomon arresterades tillsammans med Hans Fallada men släpptes några dagar senare och fick leva i fred och försörja sej på filmmanus för UFA. Han var för ung för att delta i Första världskriget men ansåg sig vara tillräckligt mogen för att med vapen slå ner spartakistupproret i Berlin i januari 1919, schlesiska upproret i Polen 1921, kriga mot bolsjevikerna i Baltikum och utföra det som vi i dag kallar väpnad terror i sitt hemland Tyskland.
I De Geächteten 1930 (engelsk översättning The Outlaws 1931) beskriver han utförligt mordet på Walther Rathenau, som han själv deltog i genom att skaffa bilen som mördarna, de andra medlemmarna i terrororganisationen Konsul, använde sej av (de hette Erwin Kern, Hermann Fischer och Ernst Werner Teschow). Det första som man söker ett svar på – varför deltog von Salomon själv i mordet på Rathenau? Han hade inget personligt hat till politikern, var varken nazist eller antisemit, och mer än så, i likhet med många andra såg han Walther Rathenau som lösning på Tysklands efterkrigsproblem. Rathenaus Von Kommenden Dingen (The Future) 1917 fanns i hans boksamling som i övrigt bestod av bland annat Nietzsche, Marx, Stendhal, Dostojevskij. Han besökte hans offentliga föredrag. Ändå var han med i ett terroristgäng som såg sej om för ett lämpligt offer i etablissemanget och valde Rathenau.
Om krig enbart handlade om materiella förhållanden kunde det annalkande kriget stoppas. Av Rathenau. De som mördade honom 24 juni 1922 visste att han kunde det. Enligt Ernst von Salomon valde hans vän Erwin Kern just därför Rathenau. Kriget skulle släppas loss. För den drömda, den omhuldade segerns skull. Kanske handlar inte krig om konkreta saker som råvaror och exportmarknader. Handlar de om Segern, den drömda gudinnan med facklan? Den framtida berättelsen, idolen att tillbedjas av de kommande släkten. Om fiendens nederlag, det lilla hatmonstret som kapslas in i djupet av varje själ, som i sinom tid släpper lös nya ras, nya laviner.
Politiska mord var allt annat än ovanliga i Weimarrepubliken. Året före mordet på Rathenau mördades finansministern Matthias Ehrenberger. Walther Rathenaus begravning bevistades av två miljoner tyskar. Orsaken låg i förhoppningarna som knutits till Rathenau. Förhoppningar om fred, välstånd och Tysklands storhet som en fredlig europeisk stat.
Rathenaus böcker brändes på ett offentligt bokbål av nazisterna 1933.
Erwin Kern sköts under polisjakten, Hermann Fischer tog sitt liv, Ernst Werner Teschow dömdes till 15 år fängelsestraff med släpptes 1930.
Enda skälet som jag kan se till mordet på Walther Rathenau är berättelsen om hur man vinner fred, idén han var på väg att skapa för miljoner som satte sin lit till honom, skrämde dem som ville vinna ett krig. Så länge som han påverkade människornas hjärtan kunde inte monstret släppas loss. Efter honom kom lavinen.
Rikskansler Karl Joseph Wirth (1879-1956) varnade för den negativa utvecklingen i sitt tal i Reichstag med sin berömda fras ”Faran finns till höger!” Kort efter Rathenaus död stiftades en lag som förbjöd de beväpnade frikårerna. Lagen visade sig vara tandlös. Den positiva trenden i ekonomin vände.
Rathenaus böcker brändes på ett offentligt bokbål av nazisterna 1933.
info@opulens.se
