DIGITAL BREVLÅDA. Ludvig Almgren ser allmänt införande av digitala brevlådor som ett ett steg i rätt riktning. Större rörlighet och frihet för de medborgare som vill ha det.
Den 30:e Januari 2023 gav Sveriges regering Postfinansieringsutredningen i uppgift att undersöka möjligheten att kräva av alla medborgare att ha en digital brevlåda. Om detta skulle genomföras skulle på sikt kravet i bokföringslagen om fysisk adress kunna strykas. Detta skulle i förlängningen kunna innebära ett paradigmskifte, kanske till och med i klass med kristendomens införande eller skapandet av den moderna nationalstaten.
Idén om den digitala nomaden har långsamt byggts upp ända sedan internet började användas i större skala. Min bild är en person i 20-års åldern som har ett jobb som innebär minimala eller inga krav på fysisk närvaro. Personen arbetar från sin laptop och kan således befinna sig precis var som helst där det finns wifi. Nomaden kan alltså bedriva sin verksamhet varsomhelst på jordklotet och teoretiskt från en rymdstation i omloppsbana runt planeten.
Jag skulle härmed vilja komplettera bilden av den digitala nomaden med den av den digitala medborgaren.
Uppfattningen om var människor ”hör hemma” är något som har skiftat under historiens lopp. När slaveriet avskaffades i Europa till förmån för feodalismen innebar detta att majoriteten av befolkningen blev livegna bönder. Man var fortfarande tvungen att arbeta åt sin herre men skillnaden var att man inte längre var en handelsvara som utan förvarning kunde bli separerad från sin familj och såld på en marknad. Den livegna bonden hade ett förutsägbart liv, han eller hon föddes i en familj, arbetade på en åker, gick i en kyrka varje söndag, betalade en andel av sin skörd till eller arbetade vissa dagar av veckan på sin herres fält. Den livegna bonden bodde i något av Europas alla kungariken eller furstendömen, detta var dock ganska irrelevant för honom eller henne då han eller hon förmodligen inte identifierade sig med något utöver sin församling, sin bygemenskap och sin familj.
Stöd Opulens - Prenumerera!
I takt med industrialismen och modernismen blev begreppet medborgare centralt. Helt plötsligt kunde vanliga människor flytta, i jakt på arbete i industrier. När den lokala förankringen försvann klev staten in och började bygga en relation till arbetaren. När välfärden började byggas ut med bland annat pensioner, sjukvård, och a-kassa byggde det huvudsakligen på en relation mellan staten och medborgaren.
En utav de viktigaste ingredienserna i relationen mellan stat och medborgare är adressen. Medborgaren måste ha en fysisk adress som staten använder för att kommunicera med medborgaren. Kallelse till mönstring, delgivning om misstanke för brott, beslut om äktenskapsskillnad, listan kan göras lång på alla viktiga livshändelser som manifesterar sig i ett brev från en myndighet.
Den digitala nomaden måste alltså, om han är en medborgare i en nationalstat, fortfarande ha en fysisk adress. Om detta krav slopas innebär det kanske inte någon omedelbar förändring för de flesta men ett steg i riktning mot större rörlighet för dem som vill.
En annan viktig ingrediens för den arbetsföra delen av befolkningen är anställningen. Anställningen är ju en relation mellan individen och exempelvis ett företag, en kommun, statlig myndighet eller liknande. I takt med att fler och fler aktiebolag blir så kallat multinationella skulle man kunna tänka sig att en anställning på sikt inte behöver vara knuten till ett fysiskt land. Detta i kombination med den nya trenden med distansarbete gör att den arbetande digitala medborgaren kan få ännu större möjligheter att fritt röra sig över gränserna, så länge han/hon betalar skatt, pension med mera.
Enligt en nyligen genomförd undersökning finns nu 5 miljarder internetanvändare i världen, det är 62 procent av jordens befolkning. Det innebär 5 miljarder potentiella digitala medborgare.
Slutligen för att parafrasera Marx:
”Proletärer i alla länder digitalisera Eder, ni har intet att förlora utom Edra bojor, men en värld att vinna.”
LUDVIG ALMGREN
info@opulens.se
