FÖRVISSNING. Hör, människor! Det finns inga gudar. Det finns inga profeter. Det finns inga uppenbarelser. Vi tror på människan. Vi älskar människan och hennes vidunderliga förnuft med hela vår jordiska kropp och själ. Lägg det på minnet! Inpränta dessa odiskutabla sanningar i era barn och tala om dem så ofta ni kan. Vi kan inget annat än tro på och dyrka den allsmäktiga människan – hon som är avlad och född av människan och ingen annan än människan. Denna förtröstan ska vara oförfalskad och helgad. I den omätlige faderns och moderns namn är hon helig. Vi är av den av humanisterna sanktionerade sanningen utelämnade åt den helgade människan. Därmed ska vi underkasta oss oss själva och ingen annan än oss själva. Sant är att den som vill bliva salig bör ha en bergfast tro på människan och bekänna hennes av evolutionen upphöjda förnuft. Och då människan är världsalltets krona, är det ett oomkullrunkligt krav att hjärtats falska gudar bör förintas. Endast så kan vi flyga närmare solen. Förvissade är vi om att det är vår plikt och skyldighet att ceremoniellt hylla den rationella människan som offrat sig för framtida generationers vällevnad. Och icke att förglömma, det är vår bestämda övertygelse att det åligger människan att besegra ålderdomen och döden i denna värld. Eviga ska vi människor bli. Förgängelsen och dödsriket ska bli oss främmande. Att tro på människan är ingen vidskeplighet eller övertro, utan allenast vetenskap. De som tror annat är klentrogna. Och för dem – de förtappade – har vi inget till övers. Respekt åtnjuter endast de av oss som sätter värde på sina förståndsgåvor. Låt oss inte förglömma att förnuftsmänniskan – hon som är objektiv i fråga om etisk sanning – har lidit oändligt för det som ska komma. För det som måste komma. Vi talar om det sista utvecklingsstadiet; det fantastiska prosaiska paradiset på jorden. I vårt trossamfund ska ingen behöva lägga räkenskap. Inte heller ängslas för att bli dömd. Vi tror med hela vårt förstånd på vår sekulära lag. Att människan är fri att välja att bli korsfäst för att uthärda sitt eget avgrundsdjupa storhetsvansinne.
melker.garay@opulens.se
