UTREDNING. Döden är ständigt närvarande i våra liv. Men vad är egentligen döden? Christian Wåhlander försöker reda ut hur det ligger till med den saken.
För Homo vetenskapligus — den logiska maskinmänniskan utan tro på högre makter — är en människa en av kosmos slumpmässigt utspydd hög av kött, ben och blod. Vad som i sin tur skapat kosmos är för Homo vetenskapligus fullständigt ointressant, eftersom tesen om ”skapare” omöjligen kan falsifieras, vilket leder till att den ena tesen är lika god som den andra, vilket i sin tur leder till att alla teser om ”skapar-hen” är värdelösa.
Om vi nu drar vissa slutsatser av västerlandets (Homo vetenskapligus) rådande syn på människan och världsalltet inser vi strax att allt prat om att det skulle finnas ”ett liv efter detta”, det vill säga ett liv efter livet, bara är nonsens och struntprat, för att inte säga rent trams! Människan är en kötthög och därmed basta. När hjärtat slutar slå och köttet börjar stinka av förruttnelse är allt givetvis slut — skål och gutår!
Dessa synnerligen rationella vetskaper och kunskaper måste spännande nog även leda till att vår följeslagare döden inte är någonting annat än ren fake news! Låt mig utveckla:
Först finns ingenting, sen finns plötsligt en liten prick som på en yta mindre en ett knappnålshuvud innehåller ett kosmos… hur gick det till förresten? Sedan exploderar den lilla pricken i en big bang, och så går det hastigt och lustigt tretton miljarder år där ofattbara mängder solar och planeter skapas, och så föds du och jag.
[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]
Vi växer upp, bråkar med allt och alla, föraktar det korta lilla liv vi fått och dövar oss genom att rösta på galningen Trump och hans hatiska vänner, och sen är vi borta igen.
Det betyder ju att vi först inte fanns under oändligt lång tid — om man räknar med tiden före big bang, och det tycker jag faktiskt att vi måste göra, även om tiden inte existerade på den tiden — och att vi efter vårt lilla gästspel helt enkelt återgår till det icke-existerande tillstånd som vi hade innan vi levde. I detta icke-existerande tillstånd ska vi sedan befinna oss för oändligt lång tid framåt — här finns ingen återvändo minsann.
I konsekvensens namn måste vi säga att vi var döda innan vi föddes om vi med fog ska kunna påstå att de som inte längre lever nu är döda. Det är ju precis samma sak?
Om vi tycker att det tar emot att kalla det tillstånd vi hade innan vi föddes för ”död”, måste vi även avhålla oss från att kalla exakt samma tillstånd som återkommer efter livet för ”död”. Med andra ord: döden är bara fake news.
För om Homo vetenskapligus ska vara konsekvent — vilket hen ska, eftersom hen sätter en sån enormt stor ära i just logik och konsekvens — återstår endast att tala om liv och ickeliv. Ickeliv före och efter livet helt enkelt. Döden är därmed utraderad som egen entitet. Döden finns inte, endast frånvaron av liv — på samma sätt som mörkret inte existerar, utan endast ljuset och frånvaron av ljus.
Du är som en vacker och speciell liten lampa som lyser för stunden i den kalla vinternatten. Vem slog på just din strömbrytare, och varför? Vem släcker ditt ljus — och när?
christian.wahlander@opulens.se
