KREATIVITET. Möjligen skulle man kunna tala om en andra födelse, skriver Melker Garay i en text som fokuserar på förmågan att kunna frambringa något nytt.
Privilegierade är de som har förmågan att skapa musik, konst och litteratur. Framför allt består denna förmån i möjligheten att få skapa om på nytt. Att det finns en ny början inför varje verk som ska frambringas. Skapandets tabula rasa. Att man ges ännu en chans. Att därjämte få uppleva känslan av att vara fri från det som varit; lösgjord från ett förflutet som inte sällan bakbinder en. Det vill säga att känna att man inte längre är bunden av vad man tidigare åstadkommit, i såväl framgångar och misslyckanden. Att beredas möjligheten att få vara del av något nytt som ska komma. Något som ligger bortom upprepningen, det invanda och det tröttsamt repetitiva.
Författaren Franz Kafka lär ha sagt ”att mitt liv är en ångestfylld väntan inför födseln”. I den väntan finns en kraft som kan få en människa att skapa nytt; att själv få sätta villkoren för det som ska förverkligas. På sätt och vis övergår allt till att bli ett slags avståndstagande och en efterlängtad brytning med det som varit. Sant är att det finns något frigörande i att få överge allt det som skaver och tynger. Måhända är det delvis fråga om en illusion. Likväl finns det något löftesrikt i tanken att man har förmånen att kunna frambringa något nytt; något som kommer att visa på att man med hjälp av sin vilja och fantasi och därtill sitt mod tagit ett steg framåt i det man vill gestalta.
Möjligen skulle man kunna tala om en andra födelse, för att låna en term av Hannah Arendt. Att varje försök till skapande ytterst syftar till att träda ut ur sitt eget tidigare och bristfälliga jag. Att man påbörjar ett äventyr som ska visa att man verkligen är förmögen att förnya sig och att man har tagit sig ur de tidigare ständigt återkommande och förment kreativa tankebanor som inte ledde framåt. Att skapa blir här att iklä sig hoppets roll. I grund botten finner vi förmodligen här den existentiella frågeställningen om varför människan över huvud taget skapar. Kanhända är den omöjlig att ge ett slutgiltigt svar på. Det blir nästan en trosfråga som öppnar upp för den djärva tanken att människan söker det fulländade, det vill säga, en djup längtan efter att bli förlöst från eller åtminstone komma bortom — om än för ett ögonblick — sin egen ofullkomlighet.
Det blir en fråga om kamp, så som det oftast gör när man har med människan att göra. Ett begär efter att få skapa det som man aldrig tidigare varit kapabel att skapa. Att få bevisa för sig själv att man i positiv bemärkelse är mer än vad man är. Eller för att tala med Arthur Rimbaud: Je suis un autre — att man är någon annan. Att man som person innefattar inte bara vad man tror sig vara utan även vad man skulle kunna vara. Att man bär på en fortsättning; en strävan att realisera det som väntar på att bli förverkligat; att få — för att uttrycka sig lite storvulet — föra in något nytt i världen. I det avseendet blir morgondagen öppen, gränsöverskridande och tillräcklig rik på löften för att man ska kunna bäras upp av dem i sitt skapande.
Nämnas bör dock att man alltid är utelämnad åt sig själv som kreativ människa. Allt hänger på ens egen vilja och ens egna förmågor. Privilegiet att skapa är med andra ord ingen självklarhet eller oproblematiskt. Snarare vittnar många kreatörer om ett inre tvång, som om man var oförmögen att göra något annat, som om man var ämnad att obönhörligt vara ett verktyg för sin inre skaparkraft. Men det är inte alltid med nedböjt huvud man tar sig an uppgiften. Utan med höjt huvud, såsom det anstår en som vill mycket. Och i det som ännu inte existerar men som kan komma att existera finns en lockelse som gör anspråk på hela ens skapande nyfikenhet. I det som ännu inte är gestaltat finns en dragningskraft och inte sällan något lustfyllt. Det är förmodligen i spänningen mellan det som är och det som icke är som man finner skapandets befriande dynamik. Den motor som driver det oförvägna danandet framåt. Privilegiet att få börja om på nytt är sannerligen ett privilegium.
melker.garay@opulens.se
