IDEOLOGISK KRIS: “Frågan plågar partiet och en del gamla kämpar ser på sina nya anhängare med misstänksamhet, nästan förakt.” Lars Thulin frågar sig hur det kommer sig att socialdemokratin vunnit delar av överklassen men förlorat arbetarna.
KÅSERI. “Ett av de få tillfällen som ordet tack fortfarande, märkligt nog, anses befogat är vid middagsbordet”, skriver Katrine Hamori.
DOPAMINKICKAR. “Här förenas många nyfrälsta i synen på twittrare som en sorts missbrukare, hjälplöst fast i sitt beroende av uppmärksamhet och känslorus.” Malin Michea ser en motreaktion till de sociala mediernas allt snabbare triggerkarusell och Elon Musks övertagande av Twitter.
RÄTTESNÖRE. ”Behövs en lista på knäsatt kanonisk litteratur och kultur nu? Jag är inte särskilt övertygad om det för den finns redan eftersom gymnasielärarna låter eleverna veta vad de lärt sig på universitetet,” skriver litteraturprofessor emeritus Ivo Holmqvist.
KÖNSAPARTHEID. “Efter tjugo år av slöjdebatter vägrar många debattörer och beslutfattare att inse att slöjan är ett viktigt redskap i hedersetikens uråldriga fysiska och andliga vapenarsenal.” Det skriver Nätverket mot hedersrelaterat våld med anledning av de pågående protesterna i Iran.
DEMOKRATIHOT. ”Sveriges demokrati är långt ifrån fulländad. Men att andra länder eller internationella organisationer kanske kommer få avgöra vad som bryter som svensk grundlag är fullständigt absurt.” Det skriver Opulens chefredaktör Stefan Bergmark apropå den kommande riksdagsomröstningen om grundlagsändring.
LAG & MORAL. “Svåra lägen, osäkerhet, stress med mera kan förklara och kanske delvis förlåta, men inte alltid friskriva från ansvar.” Lars Thulin menar att det allmänna rättsmedvetandet skadas av att poliser och ordningsvakter inte ställs till svars oftare.
KULTURKANON. “Kanske är det därför Sverigedemokraternas sorglösa folkhemsnationalism sticker extra mycket i ögonen på den goda smakens väktare på kultursidorna: för att den är så påfallande osvensk. Det sant svenska är att förneka det svenska”, skriver Lars Anders Johansson.
REAKTIONEN. “De illasinnade gastarna är självklart bara minnen. Men de har provocerats fram av dominerande politiska viljeriktningar i mitt nya hemland som påminner om dem som hör ihop med det helvete jag flytt ifrån”, skriver Haris Agic om Tidöavtalet och det så kallade paradigmskiftet.
