SATIR. När du sitter på busstationen kan du föreställa dig att du är på resa i Indien. Där kommer bussen om den vill, eller nästa dag. Den lever sitt eget liv, skriver Iodine Jupiter.
SPANING. “Brevväxla via mail, bjud in mormor på ett parti wordfeud på eftermiddagen, kolla på film samtidigt och chatta om den, spela rollspel online.” Nathan Hamelberg skriver om hur interagerande istället för endast envägskommunikation nu blir allt vanligare i den digitaliserade kulturen.
MILITARISERING. “Här kan äntligen demokrater och republikaner enas. Det som kan läka USA är att planetens största krigsmaskin blir ännu större. ” Lars Borghem varnar för en utveckling utanför mediernas strålkastarljus på övergången mellan Trump och Biden.
FRANKRIKE. “Det är fullt förståeligt att Macron känner sig hotad och påhoppad efter vågen av kritik världen över. Men det är skillnad på Erdoğans hatiska personangrepp och att diskutera riskerna med en strikt sekularism”, skriver Lisa Gummesson.
ALKOHOL. “Alkoholpolitiken har alltid gått ut på att uppifrån kontrollera och suga ut grupper som oroat de styrande”, skriver Mattias Svensson som idag den 9 november kommer ut med boken Så roligt ska vi inte ha det – En historia om svensk alkoholpolitik.
LIVET. “Träng undan tunga tankar på populister och pandemier, terrorister och extremister, klimatförnekare och miljöförstöring, gnällspikar och gängbrottslingar. Förundras, fritt, fräscht och flödande”, skriver Erik Cardelús.
EFTERMÄLE. “Myrdal må ha varit en skicklig stilist och en egensinnig konstnärssjäl. Men det finns det ett flertal andra politiska galningar som också har varit”, skriver Sofia Nerbrand.
FEMINISM. “De har inte valt sin lott i livet mer än ni har, och att deras existens provocerar er känns, ärligt talat, lite som något ni borde fundera över.” Myra Åhbeck Öhrman är kritisk till transexkluderande feminister och deras tal om “biologisk verklighet”.
HISTORISKA PARALLELLER. “Den som letar efter säkra tecken som putsade ridstövlar kommer missa den nya kostymen och än mer, de nya arbetssätten”. Nathan Hamelberg är kritisk till allt tal om att det var så här det började på 30-talet.