MUSIK. Efter julfirandet insåg jag att Nyårskonserten från Wien faktiskt är det mest andliga vi har kvar i offentliga sammanhang. I alla fall om man med detta menar något slags stram fokuserad närvaro.
VISITATIONSZONER. Det mest svenskt medelklassigt slätstrukna trevliga i min kulturbok är bussresor runt i småländska Glasriket. En dag läser jag i kapp en bibba smått gulnade dagstidningar på kvarterets bokcafé och är väl den sista personen i Sverige att få veta att glasbruk används som täckmantel för knarkhandel.
INTERNET. Webben fyller 35 i år. På 90-talet började så allt fler koppla upp sig på www med modem i hemmen och satt vid stora men långsamma äggskalsvita eller grå datorer.
STRAFFBESKATTA. Donald Trump säger sig vilja införa importtullar på 10 procent när det gäller varor som importeras till USA. Med tanke på hur lite som Trumps MAGA-väljare bryr sig om omvärldens väl och ve föreslår jag att vi i sann Joseph McCarthy-anda inför åsiktsregistrering när det gäller amerikanska turister.
MUSK. Sverigedemokraten Tobias Andersson kritiserar protesterna mot Elon Musk och hans inställning till kollektivavtal. Det är signifikativt. Mångmiljardären Musk är ju en favorit för alla snorjärsar som själva inte blivit rika entreprenörer.
FILM. ”Inte enröst ur eneld fångtransporterad mishe mishe till tauftauf tuestpatrick”… vad är det för mening egentligen? Som dessutom upprepas en… två… (jag orkar inte räkna) gånger av en man med elegant brittisk accent i en dokumentär av ett utrotningshotat slag.
BIOGRAFI. Det hände (nyss!) att en skald försåtligt framställs som egoistisk, ”viktig” i Jesper Högströms ”Minnet och rädslan: En biografi över Gunnar Ekelöf (Weyler Förlag).
KVALITET. Stjärnorna på slottet, alltså! Ännu ett exempel på den mjukare mer smygande spenatshots-fascismen. ”Starka kvinnor”, ”magiska levnadsöden” och ”nu orkar inte tittaren med samma kameravinkel längre”…
KAFFE PÅ SPRÅNG. Första gången takeaway coffee i brun pappmugg serverades var vid Brooklynbrons öppnande. Manhattan hade slutat vara en rökig industristad och gått mot ett slags administrativt centrum, kontorister och bokhållare utgjorde ett slags nytt manschettproletariat i samma anda som Nikolaj Gogols Akakij Akakijevitj.