FRAMHÄRDNING. Jag är sex år när jag ser kniven med det rosa skaftet riktad mot hans egen mage, hör det hetsiga skriket utan innehåll och min mammas gråtande vädjan. I nästa sekvens ser jag honom försvinna för alltid nerför en spiraltrappa i trapphuset. Polisen skulle hitta honom i Tyskland en tid senare.
FASCISM. Idag ser vi att högerextremister allierar sig med vaccinmotståndare. Vi ser deltagande i demonstrationer i Stockholm, häromdagen i Dresden, aktioner i Washington medmera. Och angrepp mot demokratin, ”eliten av kulturmarxister”.
SPRÅKFRÅGA. ”Folk äter inte själva” påstod en fetstilt rubrik i Dagens Nyheter den 13 mars. En infantil återgång till småbarnsstadiet? I så fall blir det ett rejält uppsving för alla juvelerare som fortfarande saluför ett samlat bestick som dopgåva: kniv, gaffel, sked och så den finurliga uppfinning som kallas påfösare och som liknar en snöskrapa.
GIGEKONOMINS TIDERÄKNING. “Pizzan skulle ha varit här 17:50”, säger barnens mamma så där förtvivlat som hon ofta gör när saker inte går som det var tänkt. “Vad skrev dom för tid på Foodora?” undrar jag. “Fyrtiofem minuter”, svarar hon.
“Religion”: Av latinets religare, att binda. Att knyta sig till något. Till mystik, bok eller tradition, allt efter behag. Religionens historia är full av radikala tankar om värme och sympati som sen plockas upp och blir en förtryckande makt. Kyrkan har inte mycket med religion att göra.
FYRTIOTAL. Den tyska modernistiska romanen under weimartiden är ofta en rätt macho och manlig historia om stukade antihjältar. Det är som om denna tid med sin framryckande sjaskiga bullrande modernitet och urbanitet är som gjord för den manliga flanörblicken som stannar vid allt och intet.
REKLAM. När jag slutade som copywriter för några år sedan var gerillamarknadsföring något smutsigt. En pandemi senare blev det plötsligt något bra att företräda gerillamarknadsföring.
HÖGTID. Jag vill utnämna dagens datum, den 3 mars, till Mysbyxans dag. En officiell dag till ära för människan som klämts fast under den förflackande förtroendekapitalets välstrukna pro forma.
VARDAGSLIV. Ingen människa har någonsin sett en enhörning. Utom jag. Den betar utanför mitt fönster just nu! Ingen människa påstås heller veta vad göra nu i coronatider. Men jag vet. Jag är ett virus. Sitter dock stilla i båten av rädsla för hatiska brev och hot. Undrar vad Tegnell tycker där i sin bepansrade säng?…
