MUSIKMINNEN. Viss musik sätter sig djupt – och kan ibland framkallas med oväntad kraft. Häromdagen kom en urgammal visa för mig – och även en del av texten: ”Det växte en blomma så fager och skön…”
KONSERTLOKALKER. Under senare år har konserter i ovanliga miljöer blivit allt vanligare. Vinterfest i Mora, där Martin Fröst länge var konstnärlig ledare, arrangerade exempelvis konserter i stans järnhandel.
KLASSISKT. Genom åren har jag sett de mest fantastiska uppsättningar på Berlins tre stora operahus, men det var först häromåret som jag upptäckte att det även finns en rad små operakompanier i den tyska huvudstaden.
KONSERT. Huvudintrycket på Fasching denna kväll: intensiv rytmik, snabba taktbyten och en enastående täthet i spelet; musiker som med starkt driv och sprudlande energi nästintill hypnotiserar publiken – slutligen i riktning mot något slags kollektiv extas.
RIKSTING. Det finns något högst behjärtansvärt med det Riksting för västerländsk konstmusik som för andra året i onsdags ägde rum i Berwaldhallen i Stockholm. Man vill ”vara en mötesplats för konstmusikens alla olika aktörer” och samtidigt ”stärka konstformens roll i samhället”.
Våroffer är en storslagen manifestation av hopp och förnyelse men också om allts förgänglighet. Den 20 april sätter Kungliga filharmonikerna upp Stravinskys mästerverk på Stockholms konserthus, 104 år efter uruppsättningen i Paris…
BERLINFESTIVAL. Det påstås att den klassiska och samtida konstmusiken tappar publik. Den blir äldre, dör bort och den yngre generationen fyller inte på. Sällan grundar sig påståendet på fakta. Men fakta finns, och den säger något helt annat. Tvärtom ökar publiken och den blir allt yngre.