Musik som död materia
POLARPRISET. Årets mottagare av Polarpriset visar en gång för alla att priset alltigenom handlar om business och minst av allt om angelägen kultur, skriver Andreas Engström.
Ett par nyanser av nordiskt ljus
NATURMETAFORIK. Andreas Engström rapporterar från NJORD-biennalen och ett ambitiöst men kanske alltför traditionellt program.
I Händelsernas centrum
BAROCKMUSIK. Händel skrev oratoriet Tidens och sanningens triumf redan 1707 som 22-åring. Björn Gustavsson hyllar uppsättningen i Berwaldhallen.
En fröjd för örat
DANSLUST. “Aynur Dogan är en kurdisk ung sångerska från Turkiet med en självklar plats på stjärnhimlen. Hon sjunger både på kurdiska och turkiska traditionella och egna sånger med en lidelse och självklarhet som är få förunnat”, skriver Lena Torquato Lidén.
Den elektroniska musikens diskreta komplexitet
UTVIDNING. ”En avancerad hård- och mjukvara kan lika gärna användas för att skapa förutsättningar för strukturering och val av material som för att generera avancerade klanger”, skriver Andreas Engström.
Den politiska scenen
PLATTFORM. “Föga hjälpte det, men just då och där framför scenen spelade vi alla en roll, vi var inte politiska brickor, vi var politiska meningar, en gemensam kraftansträngning. Så som det ska vara, musik ska vara enande. Och tydlig i sina intentioner”, skriver Linda Bönström.
Antecknat i Amerika: 1960-talet
MINNEN. “Och Robert Caro påminner om att Lyndon B. Johnson var den ledande kraften bakom National Endowment for the Arts och National Endowment for the Humanities som konservativt reaktionära krafter nu gör sitt bästa att demontera”, skriver Ivo Holmqvist.
Populärmusik? Nej. Populärkultur? Ja.
ALTERNATIV. “Berlin har och har haft sina alternativscener. Det intressanta är hur dessa – pop eller konst – kan sugas upp och bli till i det närmaste institutioner men samtidigt behålla sin alternativa prägel och attraktionskraft”, skriver Andreas Engström.
Mästerlig berättartalang
MAGI. “Så djuplodande och vackert kunde alltså Evert skriva – och Sven-Bertil tolkade orden med så underbar närvaro att enbart detta renderade honom applådåskor av ett slag man sällan hör i denna salong”, skriver Björn Gustavsson om Sven-Bertil Taubes visafton.