Den existentiella tristessen i chilensk litteratur
NYÖVERSATT. “I denna strömning möter man en av det chilenska folkets mest intima passioner, tristessen”, skriver Omar Pérez Santiago (översatt av Anna-Karin Gauding).
Flyga drake genom språket
SPRÅKSPEL. “Jag tror att de nämnda författarna har en alldeles egen röst, ett tonläge så säregen att den inte går att förväxla med någon annans röst”, skriver Wolfgang Peter Menzel.
Den feministiska glädjedödaren
FEMINISM. “Den är förtvivlat rolig – med betoning på båda orden”, skriver Annelie Bränström-Öhman om Sara Ahmeds Att leva feministiskt.
Frostnupna tider
FANTASY. “Det är hur de båda hanterar språket som ger innehållet det driv som drar in läsaren i berättelsen”, skriver Jessika Ahlström.
Familjeband, existens och rådiga svar
TRE BÖCKER. Sacha Batthyany, Grzegorz Flakierski och Héidi Fried.
Hopp, makt, förtvivlan och nya möjligheter
GREKLAND. “Om detta ska kunna rädda Grekland återstår att se. Den intellektuella vitaliteten är förstås en tillgång, men på sikt kan den bli ett hot mot enigheten inom den grekiska vänstern”, skriver Torsten Rönnerstrand.
En ström av tankar, idéer och minnen
“Det är en gåtfull och svårfångad berättelse, som till stor del utspelar sig mellan raderna.” Opulens medarbetare Cecilia Persson har kommit ut med en ny roman. Vi bad Annica Hulth, som ej är redaktionsmedlem men redaktör för Uppsala universitets magasin Nya Horisonter, att läsa boken.
Om kärleken till orden och den spanska jorden
NYÖVERSATT. “Dikterna är jordnära och konkreta, skrivna av en poet som aldrig förlorade kontakten med det spanska folket och den spanska jorden”, skriver Thomas Almqvist om Miguel Hernández diktning.
Nöjd blir man aldrig
ESSÄ. “Googla gärna ”kronopolitisk”. Återkom sedan till mig med en förklaring”, skriver Erik J. Rudvall i den sista och avslutande delen om litteraturen och akademin (läs del ett här och del två här).