ODÖDLIG. “Det är landskap och rum som befolkas av seriefigurer, gamla filmstjärnor, bisarra släktingar, grannar och främlingar. Rösten som talar till oss i dikterna verkar drömlikt förvirrad men talar likväl till oss med en sömngångaraktig säkerhet”, skriver Clemens Altgård.
MAKTBEGÄR. “Historien är utan tvekan förfärlig: Feng, Amleths farbror, mördar sin bror. Och än värre gifter sig en omoralisk och skabrös farbror med hans svägerska Gertrud, ledd av begäran om incest och att stiga i den sociala hierarkin,” skriver Omar Pèrez Santiago.
UTSATTHET. “Hon läser, skriver och tänker tillbaka på sina uppväxtår, innan hon lämnade sin i drogmissbruk förlorade bror och gravt alkoholiserade mamma och flyttade till Stockholm”, skriver Carolina Thelin om Hanna Nordenhöks roman Asparna.
SPRÅK. “Det svärs numera friskt i det här landet, i den offentliga debatten, på löpsedlar, på omslagen till veckotidningarna, i radio och tv och på tidningarnas kultursidor. Och alltså i boktitlar – men där är det ett nästan nytt fenomen”, skriver Ivo Holmqvist.
TRE BÖCKER. Colson Whitehead, Kjell Wästö och Mats Fors.
RECENSION. “Sammanställningen kryddas av en – förväntad – tydlig spark mot socialdemokratin och Olof Palmes insatser på 1960- och 70-talet som belastas med bildningsskymning, kulturförakt och ett kommissarieartat politiserande av kulturpolitiken”, skriver Calle Nathanson.
OVISSHET. “Han väljer av säkerhet att förlägga sin nya roman några decennier in i framtiden – ett berättartekniskt grepp som han har använt i tidigare böcker. Att skriva sig in i en oviss framtid utifrån de erfarenheter och kunskaper som man själv äger”, skriver Bo Bjelvehammar.
SAMTIDSSPANING. Den som vill mäta djupet av vår olycka gör inte dumt att undersöka bästsäljarlistan. Här finner man en katalog av tidens patologier och föreställda olyckor, teorier av alla dess slag, perversioner och sadism… och botemedel likaså. En veritabel basar av fåfängor.
PERSPEKTIV. “Vi lever i en tid då vi dagligen matas med medias politiserade och stereotypa bilder av den ‘farliga förorten’. Det är ett slags desperat och vettskrämt tonläge från det etablerade och ‘normala’ samhället med sina på ytan laglydiga medborgare som har förlorat kontrollen över den fruktade underklassen”, skriver Cecilia Persson.
