PLATT. ” Det mest givande understråket i Ingen lever i samma familj är den känsla av skräck som speciellt Martin känner för att bli utesluten ur medelklassens gemenskap på grund av något misstag som pekar på att han inte förstår spelreglerna.” Elisabeth Brännström recenserar Claes De Faires roman.
RESERVATIONSLÖST. “I Råa bönor inatt demonstrerar Henrik Jansson en ansenlig berättartalang. Han skapar stämningar som kryper sig på, och verkligen förmår att tränga in i medvetandet. Jag huttrar. Jag känner ofta en lätt melankoli som Henrik Jansson förmedlar mellan raderna”, skriver Crister Enander.
MIGRATION. “Det är nästan lite kusligt att Nilsson och Nyström fick rätt i sina farhågor, men hur det gick till och varför, ska man läsa den här vidsynta boken för att själv fullt ut begripa ─ och verkligen begrunda de nationella och internationella humanitära, politiska och ekonomiska konsekvenserna”, skriver Cecilia Persson.
EMANCIPATION. “Detta var före kvinnans emancipation och många litteraturkritiker valde att presentera Gabriela Mistral som en ny version av jungfru Maria, som den goda, obefläckade modern. Det togs ingen hänsyn till att hon själv inte kände igen sig i den bilden”, skriver Pablo Guajardo Garrido och Anna-Karin Gauding.
SYSTEMDIKT. “Systemdiktningen motar bort ett känslomässigt inferno. Rosariets vita och röda rosor besvärjer dödens destruktion i strof efter strof och mynnar ut i Olga Ravns kontemplativa och upproriska känntänkande,” skriver Cecilia Persson om diktverket Den vita rosen.
KRITIK. “Garrison Keillor tycks till slut ha ledsnat på att vara ständigt underhållande, åtminstone i etern. Radioprogrammet lades ner. I stället kåserar han i pressen. Han brukar vara vardagsklokt eftertänksam i sina omdömen, men någon gång slår det slint”, skriver Ivo Holmqvist.
SJÄLVBILD. “Allting är plötsligt livsfarligt. Agnes storstädar, slänger plastprylar och konservburkar. Hon träffar motvilligt mammagruppen på Öppna förskolan men står inte ut med deras beskäftiga mammajargong, eller snarare: hon står inte ut med att höra sig själv låta som dom.” Carolina Thelin recenserar Barnvagnsblues.
VÅLD. “Det pågår en ohejdad kriminalitet där jakten på pengar ofta mynnar ut i ett brutalt, meningslöst våld och där Kvist, som den slugger han är, skoningslöst mejar ner sina motståndare och tar emot lika mycket stryk i gengäld”, skriver Elisabeth Brännström.
FANTASY. “Intresset för fantasylitteraturen är helt klart större än någonsin tidigare och har fortsatt att bli något ännu mer påtagligt, när många mer och mer lämnat den europeiska medeltiden och sett sig om efter andra tidsepoker att inspireras av”, skriver Alexander Sanchez
