“Sundin har ett öga för detaljer, som när blickarna vandrar mellan ärriga vita lår, solblekta vatten och immiga cocktails.” Carolina Thelin om Kajsa Sundins nya roman, en bok om sex, makt och smärta.
ESSÄ. Vissa städer lämnar en aldrig hur mycket man än åker därifrån. Insikten smyger sig på vid läsning av boken Rekviem av den framlidne italienske författaren Antonio Tabucchi, utgiven under fjolåret.
ÖGONBLICKSKONST. Varför är inte politisk konst så kul längre? David Zimmerman besöker en situationistisk utställning på Mjellby konstmuseum och funderar på den politiska konsten då och nu.
Charlotte Perkins Gilman behandlar kvinnors fångenskap i äktenskapet och moderskapet, längtan efter att skriva och det vansinne som kan bli resultatet när den egna verklighetsuppfattningen ständigt bortförklaras och sjukförklaras. Anna Remmets om nyutgivningen av Den gula tapeten.
ESSÄ. J. R. R. Tolkiens brev aktualiserar frågan om författarens uttryckliga avsikter och önskningar i fråga om hur verket bör läsas. Men i breven får vi också komma författaren nära, skriver Marcus Myrbäck.
KLASSKILDRING. “Johansson har en osviklig blick för de mindre kuggarna vilkas funktion tycks vara att driva runt det större kugghjulet, oavsett om det sker i en framtidsstad eller i en kunskapsstad.” Kristian Lundberg om Henrik Johanssons roman Raya.
SVÅRTILLGÄNGLIGT. Åsa Maria Krafts senaste diktsamling Robotsand är flödande poesi, men vilka läsare är den egentligen skriven för, undrar Cecilia Persson.