POSTUMT. “Det här är den sorts bok som man läser som en kvalitativ bagatell mellan stoooor litteratur (sagt med darrande röst) och gärna återvänder till genom att slå upp slumpvis här och där”, skriver Jesper Nordström om andra volymen av Emily Dickinsons brevsamling.
DESTRUKTIV KÄRLEK. “Det var allt bra längesedan jag läste en ung svensk författare som så osvikligt förmår skildra ett inre drama och yttre tryck och förväntningar så övertygande”, skriver Crister Enander om Elin Bengtssons nya roman Rosenregimen.
BARNDOMSNOSTALGI. “Tessa Hadley lyckas, nästan omärkligt, framhäva de spänningar som ligger latent under ytan”, skriver Elisabeth Brännström om nya romanen Syskonen.
BESYNNERLIG. ”Vad tusan har jag just läst för någon bok egentligen?”, undrar Jesper Nordström om Christian Krachts nya roman De döda.
SOUTHERN GOTHIC. En dos gotisk litteratur passar som bäst när solen gassar som värst, skriver Tobias Magnusson.
ESSÄ. Ett tecken på ett levande författarskap är att det ständigt läses om på nytt, utifrån de frågor som varje ny tid är ställs inför.
ESSÄ. Ett tecken på ett levande författarskap är att det ständigt läses om på nytt, utifrån de frågor som varje ny tid är ställs inför.
ESSÄ. Ett tecken på ett levande författarskap är att det ständigt läses om på nytt, utifrån de frågor som varje ny tid är ställs inför.
ESSÄ. Ett tecken på ett levande författarskap är att det ständigt läses om på nytt, utifrån de frågor som varje ny tid är ställs inför.
