DÖDEN. Den danska författaren Naja Marie Aidt har skrivit en bok om sorgen efter sonen Carls död. Anna Remmets konstaterar hur svårt det är för författaren att få orden att räcka till.
RAK STIL. Elise Karlsson skriver om klass och arbete. Carolina Thelin har läst hennes nya roman Gränsen och finner en styrka i den krassa och raka stilen. Hon konstaterar också att Karlssons avskalade språk och sparsmakade kapitel tydliggör vad som är viktigt.
MERSMAK. “Bilder som jag vid första och andra läsning inte lade någon större vikt vid framträder snart med ett sugande djup”, skriver Michael Larsson om Iman Mohammeds aktuella diktsamling. Han ser fram emot fler dikter av samma poet.
MEXIKANSKT STJÄRNSKOTT. Den mexikanska författaren Valeria Luiselli blandar fakta med fake news i en höglitterär men också burlesk stil. Det är gott hantverk, konstaterar Erik Cardelús som läst två av hennes romaner i svensk översättning.
SPRÅKLÅDAN. Hej! Som stockholmare har man kanske en snobbig syn på det här med dialekt, typ att vi här inte har en dialekt, men att det är i glesbygden eller avkroken som det finns dialekter, men hur som helst så undrar jag vad som egentligen skiljer en dialekt från ett språk? / Kjell-Albin
BORTGLÖMD PROFIL. Få minns idag den framstående kulturpersonligheten Karl Warburg. I en aktuell bok av Monica Lauritzen blir han framlyft ur glömskan. Elisabeth Brännström finner en sympatisk person som hade moderna idéer.
BORTGLÖMD DIKT. Carsten Palmer Schale slår ett slag för den romantiska lyriken, en tradition som länge varit starkt ifrågasatt och förbisedd. Han förklarar här varför vi bör läsa och återupptäcka poeter som Stagnelius, Setterlind, Tranströmer och Eggehorn.
1800-TALSPOESI. En aktuell översättningsvolym har den lockande titeln Med skönhetens ärtgröna båt – Nonsensdikter av Edward Lear. Engelsmannen Lear kan ses som en föregångare till Lennart Hellsing. Jesper Nordström har läst Lears bok och är en smula road, men inte särskilt imponerad.
ELEGANT DEBUT. Snarare än att skapa cliffhangers visar Emeli Bergman i sin novellsamling Salt utsnitt av människoliv som är just så som människoliv oftast är, skriver Anna Remmets.