Aase Berg (foto: Sara Mac Key) HAGGAN. Aase Bergs hagga är en bakvänd Don Quijote som desperat slår än hit, än dit. Vår kritiker Carolina Thelin blir “sjukt trött på den här kränkta haggans storhetsvansinne.”
PSEUDONYM. Elena Ferrante är en pseudonym. Men Elena Ferrante i sig blir en identitet, även om vi bara skönjer konturerna av den, och medierna gör sitt bästa för att skapa en offentlig person av det lilla stoff de har, skriver Mattias Hult.
ROMAN. Det är alltid lustfyllt att läsa Suzanne Brøgger, konstaterar Anna Remmets. Ändå är vår recensent inte helt nöjd med romanen Koral som hon beskriver som ett slags mix av tidigare Brøggerböcker med samma tematik.
“Likt Jönsons tidigare diktverk är Marginalia/Xterminalia en poetisk klasshatsakt laddad med groteskerier och intelligent lyrik som fortfarande gör mig knäsvag.” Så skriver Helena Lie i en uppskattande recension av verket som består av två böcker.
RUNEBERGSDAGEN. “Ofelbart och utan att staka sig klarade han av alla tjugoåtta verserna.” Ivo Holmqvist imponeras av talman Andreas Norléns hyllning till den finlandssvenska nationalskalden Johan Ludvig Runeberg som idag fyller 215 år.
LÄRORIK. Julie Lindahls bok Pendeln är en både lärorik och känslosam skildring som tål många omläsningar, anser Elisabeth Brännström. I boken gör författaren upp med morföräldrarnas nazistiska förflutna.
KLUVENHET. “Vad är det egentligen jag kräver av dikten och diktaren? Varför denna impuls att knorra åt det jag uppfattar som ooriginellt när det likväl griper tag i mig, om än bara för en stund?” skriver Michael Larsson efter läsningen av Kalle Hedström Gustafssons debutdiktsamling.