GIGANT. Sommaren 80 är en samling krönikor av Marguerite Duras. Att de är så läsbara som de är idag beror på att hon inte skrev konventionella krönikor om dagsfärska händelser, menar Anna Remmets. “Istället fick vi ytterligare en Durasroman, vilket är glädjande för alla oss som inte kan få för mycket av denna säregna gigant.”
ANTOLOGI. Jag nöjer mig med att konstatera att Pralin är ett oerhört välkommet inslag i litteraturvärlden, skriver Helena Lie som läst en antologi med texter ur det nätbaserade magasinet.
MAGISKT. Med utgångspunkt i en bok av Jean Winand resonerar Carsten Palmer Schale kring de komplicerade hieroglyfernas historia och den roll de spelat i vår civilisation.
SORGLIGT. Stig Ahlgren var journalisten som regerade i spalter och kolumner under många decennier, men som sedan drev ut i marginalen. Erik Cardelús finner ett ohjälpligt sorgligt levnadsöde i Ulrika Milles bok Ensamvargar.
HÄMND. Våldtäktstemat och behovet av personlig hämnd genomsyrar den här romanen men Sarah Vaughan lägger också stor vikt vid att vända på nästan varenda rutten grundsten i klassamhället, skriver Elisabeth Brännström.
MINIMALISM. Charlotte Jung skriver minimalistisk poesi. Thomas Almqvist har läst hennes bok C och konstaterar att orden blir konst.
FINLANDSSVENSKT. För det första är vi svenskar, vi som tror oss vara kulturkoftor, sorgligt obildade vad gäller våra grannländers litteratur och kultur — alltså till och med när det handlar om svenskspråkig litteratur från Finland, skriver Carsten Palmer Schale.
LEVANDE. Marit Kapla samlar in röster till ett rikt körverk, det är en detaljerad och en levande gestaltning, av hur människor ser på sin situation och sin framtid, skriver Bo Bjelvehammar.
DIREKTHET. Det finns hos Tove Ditlevsen en vardaglig direkthet i tilltalet och sättet att beskriva relationer till andra människor och upplevelser som starkt påminner om Sonja Åkessons dikter och Bodil Malmstens loggböcker. Att de tagit intryck av Tove Ditlevsen råder det knappast något tvivel om, skriver Crister Enander.
