HEMLÖSA. En mångtydig och samtida folksaga om det förgångnas makt över nutiden, samtidigt som samhället ställs mot väggen med politiska imperativ. Nette Wermeld Enström har läst Pål Eggerts nya roman Döda platser.
PROSA. Det som jag personligen fäster mig vid och gillar hos Gunnar Brulin är att han aldrig någonsin, i någon av sina böcker, hänger sig åt cynismer eller ironier. Han vill undersöka, bena ut, avtäcka, analysera, skriver Erik Löfvendahl.
FEMINISM. Släpp snubbar är kanske inte någon uttömmande politisk analys, men väl en utmärkt julklapp till den som tycker att det finns betydligt mer begränsande saker att släppa än mobiltelefonen, skriver Anna Remmets som läst Tanja Suhininas feministiska självhjälpsbok.
AVDAMMADE MÄSTARE. “Här finns inga schablonmässigt onda eller goda.” Jesper Nordström skriver om den ungerske författaren György Kardos som emigrerade till det så kallade brittiska Palestinamandatet.
NOBELPRISET. “Handke återger världen något av den förtrollning som den har för barnet”, skriver Simon O. Pettersson. Inför kvällens utdelningar och efterföljande bankett skriver vi om de två författargärningar som förärat Olga Tokarczuk och Peter Handke 2018 respektive 2019 års nobelpris i litteratur.
NOBELPRISET. “Tokarczuk söker förklaringar till orättvisor, inskränkthet och belysningar av mänskligt beteende i en tid då människan åter blivit människans varg”, skriver Crister Enander. Inför kvällens utdelningar och efterföljande bankett skriver vi om de två författargärningar som förärat Olga Tokarczuk och Peter Handke 2018 respektive 2019 års nobelpris i litteratur.
SPRÅKKÄNSLA. Maja Thrane skriver med en säker språkkänsla i en prosalyrisk stil, som är tät och där varje ord känns nödvändigt och avvägt, skriver Bo Bjelvehammar.
Klubben är en imponerande välskriven bok, grundligt researchad och mycket nyanserad med många intressanta trådar som kan följas upp efter man slutat läsa. En blivande klassiker i den här genren, skriver Elisabeth Brännström.
INGÅNGAR. Målvaktens skräck vid straffspark, Kort brev till långsamt farväl och Långsam hemkomst är alla goda ingångar till Handkes prosa. Samtliga är de i egen rätt var och en mästerstycken i det korta formatet, skriver Tommy Gunnarsson.
