DIKTVERK. Trots att det stundtals känns platt finns här ett intressant spänningsfält i motsättningen mellan att vilja vara nära orden och den distanserade tonen.
LITTERATUR. Sofokles, Boccacio, Mann och Roth – alla har de skrivit odödliga verk som inte bara underhåller, utan också rör och berör i dessa coronatider. Kanske kan läsningen även hjälpa oss att få perspektiv på det som pågår just nu – all den panik, förvirring och rädsla som sköljer över oss, skriver Erik Cardelús.
TEXT OCH BILD. Med serieboken Emilio och glömskan presenteras Paco Roca för första gången för en svensk publik. Thomas Almqvist har läst den grafiska romanen och är berörd av innehållet.
LITTERATUR. A Clockwork Orange spelas på scener i London och New York. Ett manus om förutsägelser inför 2020 har hittats. Den 25 februari skulle författaren Anthony Burgess ha fyllt 103 år. Flera av hans tankar speglar vår samtid mer än någonsin. Carsten Palmer Schale gör ett svep över författarens liv och verk.
I Förhör är Dahlström en svartvithetens vedersakare som för in läsaren i moralens och sanningens gråskala till labyrint som vi var och en måste stå inför, beakta och erkänna, kanske inte av politiska eller inrotade fördomsfulla skäl, men för vårt rena människovärdes skull.
ROMAN. När Det onda utkom i Frankrike 2018 slog den ner som en bomb mitt i metoo-debatten. Den fick mycket uppmärksamhet och nominerades till Goncourt-priset. Inés Bayards språk är rakt och osentimentalt och påminner på många sätt om Elfriede Jelineks språks rytmiska strukturer, skriver Carolina Thelin.
ROMAN. Elisabeth Brännström har dels fått ta en tripp genom ett underjordiskt Malmö där ingenting är heligt och allt är till salu, dels fått insyn i vad det innebär att vara ung, skyddslös, och mycket ensam i ett samhälle där nästan ingen bryr sig. Här är hennes recension av Josefine Adolfssons roman Rippad.
Anne-Marie Berglund gick nyligen bort. Clemens Altgård minns hennes böcker och skriver om en djupt originell författare vars texter förtjänar fler läsare.
GEHÖR. Saara Turunen har ett fantastiskt gehör för det dråpliga och sorgliga i tillvaron. Trots svärtan är Sidopersonen något av det roligaste jag har läst på länge, skriver Anna Remmets.