OMVÄRDERING. “Bokens främsta styrka är dess empiriska belägg och tematiska genomgång”, menar Vladan Lausevic som läst Ola Innsets idéhistoriska verk om nyliberalismen.
TANKEBOK. En del formuleringar kan lyftas ut ur betraktelserna och avnjutas som aforismer. Dessa har cynisk charm och pregnans och blir den egendomliga bokens behållning, skriver Lars Krumlinde som tagit del av Per Wästbergs anteckningar.
PROSA. “Författaren lever som hon lär, låter sig ej tystas och reser sig ständigt på nytt från avgrunderna.” Opulens medarbetare återvänder till för dem betydelsefulla författarskap. Susanne Liljedahl har under sommaren ägnat sig åt omläsning av Anna Wahlgren. Skriv ”coronaomläsning” i sökrutan ovan för att hitta de andra delarna i serien.
IMPERIUM. “Möten, röster och historier flätas ihop till intressanta och kunskapsrika helheter, ibland med riktigt skarpa analyser även om boken är journalistisk snarare än akademisk”, skriver Erik Cardelús om Där solen aldrig går ner av Henrik Brandão Jönsson.
FILOSOFI. “Ett verk som står vid gränsen till ett högt beläget skrämmande vackert öde landskap och låter oss ana något vilt schamanistiskt bortom den begreppsbyggande europeiska tanketraditionen.
PROSA. Bokens andra del hör till det bästa som Björn Ranelid har skrivit. Krävande men också berörande på ett kraftfullt, bildrikt och mustigt språk, skriver Bo Bjelvehammar.
DIFFUST. “I centrum av denna långa prosadikt står emellertid vandringen. I tid och rum”, skriver Carsten Palmer Schale som läst Hermann Hesses Österlandsfärden i en nyutgåva från Bakhåll förlag.