VÄLFÄRDSFÖRLORARNA. “En svidande kritik mot ett samhälle som sviker och en vacker kärleksförklaring till en kvinna som gav så mycket men fick så lite tillbaka”, skriver Carolina Thelin om Patrik Lundbergs nya bok Fjärilsvägen.
PROSA. Jag känner nog allmänt sett att Håkan Nesser verkar lite trött, men visst finns det småfinurliga och humoristiska draget kvar i hans skrivande, skriver Bo Bjelvehammar.
LITTERATUR. “Liberalismen, som ska företräda friheten framför allt, är ideologin som används flitigast för att försvara systemets nödvändighet och inte individens frihet”, skriver Nette Wermeld Enström som läst Nina Björks Om man älskar frihet.
KLIMATPOLITIK. “Det är illa om den vetenskapliga kunskapens öppna landskap underutnyttjas genom att olika aktörer begränsar sig till bara en del av kunskapsfältet”, skriver Petter Wulff kritiskt om Upphettning – Demokratin i klimatkrisens tid.
GUDSTRO. “Den som saknar en religiös tradition med ett fast ramverk och en beprövad begreppsapparat har inte mycket att hoppas på. Gud finns visserligen överallt hela tiden, men ändå som det verkar mer i kyrkan än till exempel på Gekås i Ullared”, skriver Patrik Stigsson som läst Joel Halldorfs nya bok.
PROSA. Elisabeth Brännström har läst Carola Hanssons roman Minnestrådar, med viss behållning. Men “problemet med romanen är att laddningen avtar där den borde ha ökat,” skriver hon.
LITTERATUR. Igår meddelade Norstedts förlag att deras författare Carl-Henning Wijkmark gått bort. Han blev 85 år gammal och var också verksam som litteraturkritiker och översättare. Ivo Holmqvist gör en kort översikt över några av Wijkmarks centrala verk.
ESSÄER. Det genomgående problemet är att innehållet inte bär upp formatet. Tolentino skriver att flera av bokens texter är omarbetningar av tidigare artiklar, och det är antagligen i den formen de skulle ha fungerat bättre, anser Anna Remmets som läst Falsk spegel.